Ett eskalerande problem är att unga svenska muslimer reser till Irak / Syrien för att kriga för IS, ”Islamiska Staten”. Hittills har officiellt 90 personer rest, men det kan lika gärna handla om det dubbla då det finns ett mörkertal. För vilsna, muslimska invandrarungdomar som upplever sig vara utstötta från det svenska samhället utövar IS mysiga propagandafilmer en lockelse. Det ska noteras att även ett antal välutbildade och framgångsrika unga män rest ner för att ansluta sig till IS. Segervissa, glada gudskrigare som höjer sina automatvapen mot skyn i den vackra solnedgången. För de som är tidigt på plats kan erbjudas positioner i det Kalifat som bildats och som nu täcker ett område lika stort som Storbritannien. Alternativet är att dö som martyr, vilket innebär en hjältes död och än bättre att få komma till paradiset och för evigt kunna roa sig med inte mindre än 40 oskulder, allt enligt Koranen. Låter kanske roligare än att gå hemma i gråvädret och våndas.

På ett möte i Rinkeby Folkets Hus debatteras problemet, med deltagande av officiella muslimska representanter samt representanter för Polisen, Försvarshögskolan och regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin. Mötet skildras i DN och allt handlar om de stackars unga människor ödelägger sina liv och som gör sina föräldrar ledsna. Rubriken säger allt: ”Det handlar om personliga tragedier”.

Visst är det befriande att det för ovanlighetens skull höjs självkritiska röster från det muslimska samfundet. Visst är det viktigt att försöka motarbeta värvningarna, som ofta görs i anslutning till moskéerna, som i praktiken blivit värvningscentraler. Mona Sahlin lovar att arbeta för att det ska finnas en väg tillbaka för ”de som ångrar sig djupt och vill ta sig hem”.

Ingen – inte heller Dagens Nyheter –  tycks reflektera över de skändliga illdåd som begås av de Jihad-krigare som strider för terroristorganisationen IS i mellanöstern. Massakrer på 10 000-tals oskyldiga människor, systematiska våldtäkter, offentliga halshuggningar, stympningar, piskningar etc. De fler än 90 svenska gudskrigare som strider för IS dödar, våldtar och skändar. Vissa slutar som självmordsbombare, i mitt tycke det ynkligaste och mest vanhedrande sätt man kan avsluta sitt liv på. Visst är det tragiskt när unga människor vill avsluta sina liv, men de har ingen rätt att ta andra helt oskyldiga människor med sig i döden.

Nej, Mona Sahlin, den enda vägen tillbaka till Sverige är via månader av förhör av polis och säkerhetspolis tills deras skändliga handlingar kartlagts dag för dag så att de kan ställas inför domstol som de usla terrorister de faktiskt är. Skulle de dömas enligt de Sharia-lagar som de så innerligt kämpar för skulle de medelst svärd få sina unga huvuden avhuggna på offentlig plats, en vana vi dessbättre inte har i Sverige.

Det är dock inte lika mysigt att vara Jihad-krigare för IS längre. Länge och väl kunde gudskrigarna svepa in med sina vita Toyota pick-up:er, likt Mohammeds kamelburna soldater på 500-talet, och utan motstånd massakrera hela samhällen. Påminner litet om Djingis Khans beridna krigare. Ett tiotal krigare räckte för att ta över hela städer och införa skräckvälde. För att stoppa ett tiotal tungt beväpnade soldater måste det till militär, som aldrig fanns på plats. Sent omsider har världen vaknat. Att IS lagt ut halshuggningar av ett par oskyldiga amerikaner och en britt på nätet får de betala för då de nu står inför det senaste amerikanska förstörelseundret – de så kallade Raptor-planen som för första gången satts in i strid. Automatkanonen på en Raptor har en grövre kaliber än den på Gripen och dess eldhastighet är fem (!) gånger högre. Amerikanerna strider helst nattetid och de lär identifiera och pulverisera vita Toyota pick up:er oavsett tid på dygnet. Hittills har 3 000 bomdräder genomförts och några av de allra högsta IS-ledarna har redan eliminerats. Ännu ett skäl att stanna hemma i gråvädret och ta tag i sitt liv, i vårt demokratiska och fredliga land.