Igår presenterade Göran Hägglund något panikartat KD:s nya integrationspolitik. Som av en händelse fick jag samma dag ett nyhetsbrev från Jan Björklund där han hänvisar till att FP ”…har ett pågående arbete om dessa frågor…”. Som en ödets ironi meddelade Migrationsverket att de ska anställa ytterligare 1 000 handläggare. Den 18 december 2014 är dagen då debatten om sveriges invandrings- och integrationspolitik äntligen startade, utan tvekan en historisk dag.

Nu blir det kapplöpning om väljarnas gunst bland de tre allianspartier som ligger farligt nära 4%-spärren. Moderaterna hinner inte med i svängarna och de kommer att få betala i form av väljarflykt den 22 mars. Frågan är till vilka partier de flyr? Jag tror att de kommer att rösta på partier som presenterar en klar och trovärdig invandrings- och integrationspolitik, vilket utesluter vänsterblocket. Frågan är om SD:s boom fortsätter eller om de små allianspartierna ska stärkas? Jag tror att det blir litet av bådadera.

Jag har sedan många, många år tyckt att Sverige måste ha en officiell politik för invandring och integration. Ändå är jag varken nazist eller rasist, faktiskt inte ens nyfascist. Jag minns när jag diskuterade frågan med en verklig TOPP-SOSSE för 7-8 år sedan. Han klippte av mig abrupt och påstod att en debatt endast skulle gynna SD och de mörka krafterna. Han hade fel. Det som beredde vägen för SD var de etablerade partiernas väljarförakt

Svenska folket är klokare än sina förmyndartänkande politiker och definitivt klokare än de södermalmsboende krönikörerna, vilka förresten slutat tala om ”att fiska i grumliga vatten”. En stor del av väljarna anser att invandringen är den viktigaste frågan i vår tid och de har rätt! Invandringen är en ödesfråga. Då syftar jag naturligtvis inte på arbetskraftsinvandring eller på den fria rörligheten inom EU. Jag är en varm anhängare av ett fritt och öppet Europa och jag är mycket positiv till arbetskraftsinvandring från övriga världen. Jag älskar Stockholm just för att staden under de 30 år jag bott här utvecklats från en vacker men sömnig östersjöstad till en pulserande kosmopolitisk metropol, med mångfald av människor och underbar mat från hela världen. Om man som Björn Söder håller fast vid ”sillamackan” så finns ändå rikliga möjligheter såhär i juletid.

Under jan-nov 2014 har totalt 74 347 personer sökt asyl i Sverige. Den övervägande delen kommer från krigsområden i mellanöstern och östra Afrika. Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia, Eritrea etc. När Sverige efter 1 000 år av kristet förtryck äntligen kastat sitt religiösa ok så hotas den sekulära staten pånytt av religiöst förtryck i ny skepnad.

Om man extrapolerar siffran så innebär det 81 106 asylsökande per år. Det innebär 811 060 asylsökande inom de närmast 10 åren, vilket är lågt räknat eftersom trenden är stigande. Vi talar om att öka sveriges befolkning med kanske en miljon motsvarande 10% under de närmaste 10 åren, samtidigt som arbetslöshetssiffran idag biter sig fast över 7% trots en god konjunktur. Det är ju inte så att svensk arbetsmarknad har hundratusentals vakanta arbetstillfällen för lågutbildade som varken talar svenska eller engelska. Snarare är trenden att den typen av arbetstillfällen blir allt sällsyntare och hur ser det ut när lågkonjunkturen kommer? Med massinvandring är massarbetslöshet, kanske uppåt 15% tyvärr inte uteslutet och vad betyder det för sveriges ekonomi och politiska stabilitet? Är vi ens säkra på att demokratin skulle överleva?

Visst är det vackert om vi öppnar våra hjärtan men vi måste tyvärr minnas att öppna våra plånböcker också. Oaktat den tabubelagda frågan om vad som händer med vår till synes stabila demokrati och vår strävan efter jämställdhet mellan könen när Sverige övergår från att vara en västerländsk civilisation till en kristen-muslimsk nation med stora inneboende spänningar.

Jag gör inte anspråk på att sitta inne med svaren. Men, jag välkomnar att det äntligen är möjligt att debattera frågorna kring invandring och integration, vilket förhoppningsvis leder fram till en balanserad och klok strategi för sveriges vidkommande utan att för den skull trampa på medmänsklighet och humanism.