Med drygt en tusendel av jordens befolkning kan Sverige omöjligen bära andra världsdelars bördor. För 50 år sedan stod Sverige för 1,3 % av världens BNP. Idag är siffran 0,7 %. Om 50 år kommer Sverige att stå för kanske 0,3 % av världens BNP. Sveriges tid som politisk aktör på världsarenan är obönhörligen och för all framtid förbi men genom post-koloniala reflexer fortsätter miljardrullningen. Biståndets roll har blivit att bekräfta vår överlägsenhet samtidigt som gåvorna skänker politikerna en känsla av att de är goda, samtidigt som de köper sina karriärvägar inom de internationella organisationerna. Ett slags godhjärtad rasism som kostar oss svenskar både välståndet och tryggheten.

Sveriges officiella utlandsbistånd uppgår till 40 miljarder per år, varav merparten skickas till korrupta regimer i Afrika söder om Sahara där det hamnar i fickorna på politiker och tjänstemän. Afrika söder om Sahara befinner sig i en ekonomisk boom utan tidigare motstycke, vilken inte har ett dugg med svenskt bistånd att göra. Den fantastiska tillväxten beror av politisk stabilitet som ger lokala entreprenörer utrymme att verka i kombination med inflöde av kinesiskt kapital och kompetens.

Sverige tar emot 10 gånger fler asylinvandrare än genomsnittet i EU och mer än hela USA. Ingen vet exakt hur mycket asylinvandringen kostar men på grundval av utredningar från Jan Ekberg (Expertgruppen för studier i Offentlig ekonomi), Riksdagens Utredningstjänst och professor Bo Södersten så kan kostnaden beaktat Migrationsverkets volymprognoser uppskattas till omkring 100 miljarder kronor per år.

(Noteras kan också docent Jan Tullbergs beräkningar från 2013 att invandringen kostar 250 mdr per år, men jag bortser från siffran då det är ett något utmanande sätt att räkna.)

Sverige betalar cirka 40 mdr till EU, varav 10 mdr fås tillbaka vilket betyder att nettoutflödet från Sverige är 30 mdr per år. Pengarna går till jordbruksstöd och till utjämning av sociala och regionala klyftor. Enkelt uttryckt betyder detta att nordeuropa skickar pengarna till syd- och östeuropa. Sverige har det näst största nettoutflödet per capita bara passerat av Luxemburg. De svenska förhandlarna har som vanligt haft en alltför generös hållning gentemot omvärlden. Det är inte enkelt att omförhandla EU-avgiften, men det bör ändå noteras att det handlar om 30 miljarder i utlandsbistånd.

Sveriges militära insatser i bl a Afganistan har också slukat betydande resurser, vilket jag här bortser från.

Sveriges totala åtaganden avseende asylinvandring och olika former av utlandsbistånd uppgår lågt räknat till omkring 170 mdr per år, vilket motsvarar 20% av statsbudgeten! Vi svenskar är egentligen ett av världens rikaste folk, men våra politiker gör oss fattiga genom att skicka rikedomarna ur landet.

Sverige kan enkelt genom egna politiska beslut minska asylinvandringen till genomsnittlig EU-nivå och samtidigt genom att minska utlandsbiståndet frigöra i storleksordningen 100 miljarder kronor per år, motsvarande 12% av nuvarande statsbudget!

De 100 miljarderna som varje år skulle investeras och konsumeras i Sverige skulle ge svensk ekonomi en kraftfull injektion på såväl kort som lång sikt. Tack vare multiplikatoreffekter fås en turboeffekt då konsumtion och investeringar i Sverige ger nya arbetstillfällen till andra som i sin tur konsumerar och investerar etc.

Sveriges välstånd har byggts upp av generationer av hårt arbetande människor. Nu är det dags att vi tänker litet mer på oss själva så att svenska medborgare äntligen ska få skörda frukterna av sitt eget arbete.