Sverige är ett land med goda förutsättningar. Vi har fredliga grannar, demokrati, rikliga naturtillgångar, framgångsrik exportindustri, välfärdssystem som dock knakar i fogarna och välutbildade människor som tar ansvar och följer lagarna.

Ändå är Sverige långt ifrån så bra som landet borde vara. Nyfattigdomen breder ut sig framförallt i storstädernas ytterområden där våningssängar hyser långt större familjer än vad lägenheterna är avsedda för. I de slitna skolorna där barnen ärver nedklottrade böcker med utrivna sidor gör Västeuropas fattigaste lärare så gott de kan. Vårdköerna blir allt längre, ganska många dör innan de får vård. På de överbelagda sjukhusen finns apparatur som var modern för många år sedan och som gör att alla inte får adekvat behandling.                                                                                                                                                I inloppet till Stockholm vid Lidingö färdas ryska ubåtar numera i ytläge, några km från riksdagshuset och slottet som de säkerligen varit framme och fotograferat bara för att visa att det går. Gotland står utan försvar. Pensionärerna vänder på varenda krona för att få pengarna att räcka månaden ut. Den stora gruppen lågavlönade kämpar likaså månad för månad och många avstår från barn för att de inte har råd. Alltför många är beroende av bostadsbidrag. Trots att tempot på arbetsplatserna skruvats upp räcker inte pengarna till vare sig egen bil eller semesterresor. Många bär på en känsla av att det är orättvist och de har rätt!

Den dystra situationen är helt och hållet självförvållad. Förklaringen är brist på ekonomiska resurser, vilket beror på att Sveriges politiker drabbades av hybris när Sverige för 50 år sedan stod på sin topp. Politikerna fick för sig att svenskarna var så rika att politikernas uppgift var att sprida svenskarnas pengar över världen. Ofattbara rikedomar har skickats ur landet. Svenskarnas pengar gav avstamp för många personliga karriärer på världsarenan och gör så än idag. I riksdagen har politikerna enats om att Sverige ännu är så rikt att vi ska ta emot världens alla flyktingar trots att det kostar deras väljare både välfärden och tryggheten.

Men Sverige kan på blott fem år åter bli ett av världens rikaste länder, här är mitt scenario:

Svensk ekonomi växer i rekordfart och skapar nya resurser. Sverige återtar sin plats bland de ledande forskningsnationerna och blir åter en teknologination i världsklass. Pensioner och nettolöner för låginkomsttagare ökar snabbt med 20-30%. Välfärdssystemen, skolor och sjukvård fungerar bättre än någonsin. Arbetslösheten sjunker till normala 2-3%. Kriminaliteten sjunker med förbluffande hastighet, särskilt gatuvåld, överfallsvåldtäkter och bostadsinbrott. Terrorbrott och hatbrott mot religiösa minoriteter lyser med sin frånvaro. Sjuktalen sjunker i takt med att människornas välmående ökar. Livslängden ökar snabbt. Välståndet är påtagligt.

Sverige kan enkelt och på kort tid åter bli ett av världens rikaste och tryggaste länder. Allt som behövs är en invandringspolitik som liknar andra länders och omdirigering av biståndspengarna. Vad tycker du att vi ska göra?