Igår presenterades ett svenskt-danskt militärt samarbete där länderna ska få använda varandras baser. Att Sverige får tillgång till Nato-baser, visar hur nära allierat med Nato vi är. Sedan länge övar Natoflyg i Sverige. Man måste ställa sig frågan varför inte gå hela vägen och ansöka om medlemskap? Idag har Sverige inga säkerhetsgarantier, men väldigt många åtaganden.

Försvarsministrarna Peter Hultqvist och Carl Haglund aviserade i förra veckan ett svenskt-finskt försvarssamarbete. Länderna ska kunna använda varandras marin- och flygbaser, även samarbete rörande cyberkrigföring och materialinköp planeras. Finland vill gå hela vägen och upprätta gemensamt luft- och sjöförsvar.

Finland har en lång landgräns mot Ryssland och innehar med norra kusten av Finska viken ett område av utomordentlig strategisk betydelse för Ryssland. I händelse av krigssituationer som inkluderar Baltikum, vilket inte är alldeles osannolikt, involveras Finland och därmed uppkommer en betydande risk att även Sverige dras in.

Svensk militär aktivitet alldeles inpå Ryssland lär inte minska spänningen i Östersjöområdet. Svenskt flyg och marin kommer att uppvaktas på ett mycket närgånget sätt vilket kan leda till incidenter som vi har anledning att undvika. När Hultqvist får frågan om Ryssland kan tänkas ha åsikter säger han karskt: ”I så fall är det deras problem…Vi kan inte agera utifrån vad andra länder kan tänka och tycka.” Låter bra med tanke på Margot, men jag undrar om detta verkligen är genomtänkt. Vad gör vi om ryssarna beskjuter svenska enheter?

Det är 63 år sedan sovjetiskt flyg sköt ner den svenska DC3:an och därefter ett eftersöksplan, den s k Catalinan, på internationellt vatten. DC 3:an bedrev signalspaning för Natos räkning. Nedskjutningen av DC3:an hade föregåtts av två svenska gränskränkningar, varav en särskilt grov ända fram till den baltiska kusten, som Sverige tvingades be om ursäkt för. 1983 sköt sovjetiskt flyg ned en jumbojet från Korean Air som av misstag kränkte gränsen. Förra året sköts en malaysisk Boeing 747 ned över Ukraina. Ryssarna skjuter när deras gränser kränks eller t o m när gränsen närmas.

Vad gäller materialinköp bör vi påminna oss om att Finland inte brydde sig om att utvärdera JAS Gripen. Istället satsade de på F18, med svepande löften från Washington som grund. Ifall Finland ville ha materiellt samarbete med Sverige fanns chansen då. Finländarna påminner gärna svenskarna om den nesliga transittrafiken under andra världskriget, men situationen skulle inte uppkommit om inte Finland stridit för nazi-Tyskland vilket gjorde att Sverige kringrändes av nazi-Tyska trupper i alla väderstreck.

Finland har befolkning och BNP som är cirka hälften av Sveriges, med all tydlighet inte en parter som Sverige kan bygga sin säkerhetspolitik på. Med tanke på risken att Sverige involveras i en konflikt med Ryssland ökar betydligt, ska vi avstå från detta vanskliga samarbete som vi ändå har minimal nytta av.

Vad avser Finlands situation så är avsiktsförklaringar från Stockholm inget värda. Sverige kommer inte Finland till undsättning med resurser som ändå inte finns. När Putin i skarpt läge kräver att Sverige stänger sina baser för finländarna kommer så att ske. Samma sak när Finland mottar kravet att stänga baserna för Sverige, ett krav som f ö kan komma vilken dag som helst, redan innan detta samarbete ens börjat.

Sverige bör ansöka om medlemskap i Nato för att säkerställa vårt lands frihet och oberoende. Vad avser Finland så blir finländarna skogstokiga om svenskar har synpunkter så jag avstår, men konstaterar att en finsk natoansökan kan leda till ett finskt ”Ukraina”. Finländarna lär fortsätta sin eviga balansgång, men vi svenskar ska inte låta oss luras ut på samma gungfly.