Idag kom nyheten att EU diskuterar att ta emot 20 000 asylinvandrare, som ska fördelas efter en nyckel baserat på medlemmarnas storlek, arbetslöshetsnivå och tidigare mottagning av asylinvandrare. Bra logik men med tanke på att Sverige under 2015 tar emot 150 000 asylinvandrare låter kvoten 20 000 för hela EU som ett dåligt skämt. Men med tanke på att EU nu planerar kanonbåts-humanism genom att sänka flyktingsmugglarnas båtar vid Libyens kust kanske 20 000 illustrerar EU:s verkliga avsikter?
Eftersom Sverige tagit emot, och håller på att ta emot, volymer som nu är 20 gånger högre än de andra medlemmarna (Tyskland undantaget) måste EU:s nyckel rimligen betyda att Sveriges kvot nu är NOLL asylinvandrare. Sverige kan då tillämpa det förslag som den aktade publicisten Bertil Torekull framförde för någon vecka sedan: Sverige ska ta en time out för all asylinvandring. Stoppet bör vara i fem år, därefter ska vi ta emot kvoter enligt genomsnittlig EU-nivå. Vi bör påminna oss om att den tickande kostnaden för tidigare och pågående asylinvandring är långsiktig och att den inte kan minskas. Sverige har gjort sitt och betydligt mer än vi har råd med för lång tid framåt.
Eftersom jag inte tror att ett totalstopp är politiskt genomförbart räknar jag istället med att asylinvandringen minskas till genomsnittlig EU-nivå, d v s med 90%, vilket medför en besparing på cirka 65 mdr.
Vad avser det budgeterade utlandsbiståndet på 40 mdr är det i praktiken 30 mdr eftersom 10 mdr används för flyktingmottagningen. Av de 30 miljarder som inte käkas upp av SIDA:s 650 anställda eller av högavlönade konsulter inom Sveriges bidragsindustriella komplex, går det mesta till länder i Afrika söder om Sahara. Mottagarländerna ligger i världstopp avseende korruptionsindex varför mycket av pengarna oundvikligen hamnar i fickorna på lokala politiker och tjänstemän i flera nivåer. Biståndsbudgeten kan minskas till 10 mdr, som ska användas till riktat katastrofbistånd där det som mest behövs. SIDA läggs ned och ersätts av en ny myndighet med 50 anställda som hanterar katastrofbiståndet. Besparing 30 mdr kr / år.
Nedläggning av SIDA raserar världsbilden för många svenskar i min generation och äldre, men det handlar om narcissism. Många inbillar sig att Afrika och delar av Asien rasar ihop om det svenska biståndet uteblir. Sanningen är att det svenska biståndet är försumbart. Att påstå att Sverige är en ekonomisk dvärg i världen är att överdriva, vi är mycket mindre än så. Sveriges biståndsmodell är sedan länge obsolit. Genom riktade insatser kommer biståndet till verklig nytta. Vad avser utvecklingen i Afrika söder om Sahara så har kineserna tagit kommandot med sin nykolonialism version 2.0, än så länge mycket framgångsrik för alla parter. Låt mig påminna om att Kinas befolkning är 150 gånger större än Sveriges.
Vad avser EU-avgiften på 40 mdr, varav cirka 15 mdr är bistånd, så kan vi inte räkna med att kunna sänka den. Besparing: Noll kronor.
Sammanfattningsvis:
Asylinvandring minskas till EU-nivå: 65 mdr i besparing.
Utlandsbiståndet minskas till 10 mdr: 30 mdr i besparing.
TOTAL BESPARING: 95 MILJARDER KRONOR PER ÅR
En besparing på 95 miljarder kronor per år kan enkelt och snabbt göras genom politiska beslut som ensidigt fattas av Sverige. Det betyder att Sverige ger upp positionen som ”humanitär stormakt”, men att Sverige ändå kvarstår som ansvarstagande i rimliga proportioner i likhet med övriga Europeiska länder. Sverige har under ett halvt sekel varje år pumpat ut mest bistånd i världen, f n 1.1% av BNP, nu kan vi gott lägga oss något under genomsnittet.
I mitt nästa inlägga ska jag redogöra för vad frigjorda medel på 95 miljarder skulle betyda för Svenska folket.