En dystopisk berättelse om Sverige 2021

Den globala finanssmältan följdes av en djup depression som liknade 30-talets. I februari 2021 var den officiella arbetslösheten 26%. Rysslands skoningslösa bombningar fortsatte att driva stora människomassor på flykt mot Europa. Fram till 2020 hade Sverige mottagit 150 000 flyktingar per år, så gott som uteslutande muslimer, varav 85% var män under 35 år. Flyktingarna fick klara sig bäst de kunde. Gatorna var fulla av tiggare och köerna till soppköken tycktes bara växa.

Stadskärnorna dominerades sedan länge av skyddskårister i gula västar som tagit till sin uppgift att stoppa och kräva misstänkta ”utlänningar” på ID-handlingar. De som inte kunde uppvisa ID och uppehållstillstånd förpassades till något av lägren. ID-kontrollerna hade utvecklats till trakasserier och resulterade ofta i misshandel och förödmjukande behandling av de haffade ackompanjerat av applåder och hurrarop.
Kårerna styrdes av pensionerade poliser och militärer som hade såväl organisatorisk kompetens som goda kontakter med den officiella ordningsmakten. Det ryktades att det fanns en paraplyorganisation som organiserade alla kårerna, där en viss Åkesson var ordförande. Åkesson förnekade saken men upprepade ständigt sina krav på att alla opatriotiska polischefer, officerare, domare och samtliga anställda inom SVT skulle bytas ut till förmån för svenska patrioter, liksom givetvis riksdagen och alla kommunstyrelser. Numera med tillägget att de som bar ansvaret för Sveriges förstörelse var att betrakta som landsförrädare och skulle komma att straffas som sådana. De senaste mätningarna visade att 37% av svenskarna nu sympatiserade med Sverigedemokraterna. Många svenskar anslöt sig för säkerhets skull, av fruktan för vad som skulle komma efter ett maktövertagande.

Åratal av tröstlös väntan gjorde att flyktingarna reagerade snabbt när signalen kom, där de satt i lägerliknande boenden över hela Sverige. 450 000 människor gav sig iväg mot ett liv i frihet. Strömmarna av människor rann mot de förorter och småstäder där deras artfränder fanns, vilket i ett slag tippade den lokala balansen till muslimsk dominans.
Sverige hade nu en befolkning kring 10,2 miljoner, varav cirka 1.7 miljoner muslimer. Anledningen till den blygsamma befolkningsökningen var att svenskarna lämnade landet i ungefär samma takt som nya migranter anlände. Som alltid flydde den ekonomiska eliten först. De rika sökte sig framförallt till USA, Australien och några av de asiatiska metropolerna. Men för den stora massan av svenskar fanns framtiden i östeuropa, som ännu undgått islamisering och där man inte behövde vara multimiljonär för att slå sig ned.

Storstädernas invandrarförorter förvandlades inom loppet av några få dagar till befästa fort som styrdes av militanta muslimer under sharialagar. Vid vägspärrarna vajade IS’s svarta flaggor. De icke muslimska invandrarna hämtades i sina bostäder och tvingades bort. Polisen stod maktlös.
Samma sak utspelade sig i ett 50-tal mindre orter som Ljusnarsberg, Norberg, Laxå, Lessebo, Högsby, Hultsfred, Filipstad, Hylte, Borgholm, Valdemarsvik, Östra Göinge, Flen, Ånge, Kramfors och Jokkmokk för att nämna några. Svenskarna fick möjlighet att ge sig iväg utan större trakasserier, med undantag av flickor mellan 10 – 17 år som hölls kvar för att giftas bort med Jihadkrigare. De som vägrade lämna sina hem halshöggs framför videokamerorna. Kyrkorna vandaliserades för att sen brännas eller sprängas. Många av svenskarna bodde nu i de flyktingförläggningar där deras ockupanter bott strax tidigare.

Runt de muslimska enklaverna hade svensk militär grupperat sina pansarfordon för att demonstrera överlägsen militär kapacitet. Över enklaverna svepte JAS-planen på låg höjd i dånande maktdemonstrationer. Det rådde ett inofficiellt vapenstillestånd som då och då bröts av skottsalvor och enstaka detonationer.

Uppskattningsvis 120 000 muslimska krigare stod beredda till strid med automatkarbiner, kulsprutor, granatkastare och pansarbrytande vapen som lagrats i hemliga depåer, bland annat i underjordiska rum under sveriges 80 moskéer, finansierat av Saudiarabien. Att gå in med militär i enklaverna skulle innebära ett 100-tal ”Stalingrad” i miniatyr där territoriet måste erövras hus för hus, källare för källare. Svenska soldater var tränade för att bekämpa fienden i luften, till sjöss och i terrängen med användande av högteknologiska vapen.
Ingen hade tänkt på att träna närstrid i stadsmiljö och nu stod man inför en formidabel fiende som var beredd att strida till siste man. Hur motiverar man en svensk hen att offra livet för att storma och försöka inta ett soprum i Hallunda? Att blåsa ut ett skyddsrum i Biskopsgården där 80 personer sitter och trycker? Att pulverisera fiendens territorier med artilleri och bomber var en alltför Putin-lik lösning för att vara ett alternativ. Nu hade israeliska instruktörer anlitats. Förhandlingar pågick i största hemlighet, som även de leddes av de israeliska experterna. Ockupanterna hotade att med att börja avrätta en fånge per timme när tidsfristen gick ut.

Redan från början försågs enklaverna med rikligt med mat och förnödenheter för att skona fångarna. Ändå krävde FN:s generalsekreterare Ahmed Abd al-Malik att FN skulle ges tillåtelse att inspektera enklaverna samt att de omedelbart skulle öppnas för humanitärt bistånd. Generalsekreteraren hade i en intervju gett Sverige rådet att bevilja de muslimska enklaverna självstyre för att ”undvika onödig blodspillan och för att gemensamt bygga en framtid baserad på respekt och tillit”.

Den frispråkige arméchefen Anders Brännström berättade i sin POD att ett militärt maktövertagande var nödvändigt för att ”återinföra lag och ordning i hela Sverige utan undantag och för att säkerställa den svenska nationens överlevnad genom hermetiskt tillslutna gränser.” På sin trygga norrbottniska framförde han lågmält och samlat att svensk militär var en god kraft, som med kungens uttryckliga välsignelse stod beredd att göra sin plikt för Sverige. Det ryktades att Brännström hade armén och flygvapnet bakom sig och att kuppen skulle iscensättas redan till helgen.

Nej, jag tror inte på ett händelseförlopp enligt ovan. Historien kommer hitta andra och okända vägar. Men, jag tror att Sverige, liksom Frankrike redan gör, kommer att se undantagstillstånd då vi hamnar i en situation som liknar inbördeskrig. En alternativ utveckling kan bli ett Sverige som liknar Tyskland på 1930-talet, med skillnaden att det blir muslimer som kommer att skyllas för krisen denna gång. Det verkar närmast ödesbestämt att samhället som vi känner det går mot sin undergång och att Sverige kommer att dräneras på sin ekonomiska elit med allt vad det innebär. Eller, kommer våra folkvalda politiker att besinna sig innan det är för sent? Jag tror tyvärr inte det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s