Den 9 april 1241 stoppades mongolernas erövring av Europa utanför Legnica i Polen (tidigare Leignitz, cirka 50 km från dagens gräns till respektive Tyskland och Tjeckien) där de möttes av en armé om cirka 100 000 polacker, tjecker och soldater ur den Tyska orden. Mongolerna anses ha vunnit slaget, men med mycket svåra förluster. Dagen därpå stod slaget vid ungrarnas huvudstad Eztergom, även där med mongolerna som segrare. Efter att ha skövlat bl a Budapest drog sig mongolerna oväntat tillbaka i juni 1241 då de redan stod vid Wiens portar. Vissa historiker hävdar att européerna inte skulle kunnat hejda mongolernas framfart, men européernas resoluta motstånd bör rimligen ha underlättat mongolernas beslut att dra sig tillbaka utan att någonsin återkomma.

Idag utsätts Europa för en ny invasion, nu av muslimer vilket riskerar att göra flera västeuropeiska stater till muslimska diktaturer, inom en framtid som ligger betydligt närmare än de flesta anar. Tidens tecken är många, bl a att London nyligen fick sin förste muslimske borgmästare samt att Sveriges vice statsminister (Romson) tillsammans med andra regeringsmedlemmar avslöjats ha konspirerat med radikala islamister (bl a salafister) som vill förvandla Sverige till en muslimsk diktatur. Om inte detta kallas landsförräderi så har ordet ingen mening. Såvida inte regeringen är så naiv att den är salafisternas ”nyttige idiot” utan att förstå det. Jag vet inte vilken förklaring som är mest oroande, men jag vet att regeringen vilar på endast 37% av väljarna.

EU:s 28 medlemmar är djupt splittrade. Två medlemmar har utmärkt sig som extremister – Tyskland och Sverige – då de strävat efter att upprätthålla en ”motorväg” för stora folkförflyttningar från Mellanöstern och Afrika till norra Europa, trots att över hälften av flyktingarna är ekonomiska flyktingar utan asylskäl.

Merparten av EU:s medlemmar har motsatt sig massinvandring av muslimer, många utan att kunna vara tydliga då de redan finns stora muslimska grupper som politikerna inte törs utmana. Liksom för 775 år sedan finns Europas räddare i Ungern, Tjeckien, Slovakien, Polen och Österrike. Trots hårda påtryckningar från Merkel och Löfven står de fast vid sina beslut att inte ta emot muslimska invandrare, vilket tillfälligt hejdat invasionen. Varje taggtrådsstängsel som rests, varje gränsbom som fällts, varje avvisning som gjorts har i praktiken också varit en insats för demokrati, frihet och jämställdhet till förmån för alla européer, med undantag av det snabbt växande antal ”européer” som drömmer om sharialagar. Nu försöker EU köpa Erdogans gunst för att förmå Turkiet att låta flyktingarna förbli i Turkiska läger. Förutom pengar kräver dock Erdogan visumfrihet för Turkar, vilket skulle föra EU ur askan rakt in i elden. Utfallet av kohandeln är osäkert varför Europa gör klokast i att fortsätta resa stängsel, för att rädda oss själva från det muslimska maktövertagande som med nuvarande utveckling kan komma redan om 30-40 år. När halshuggningarna börjar är det för sent att skriva petitioner, varför det gäller att agera klokt, resolut och med goda säkerhetsmarginaler. Europas öde avgörs inom de närmaste åren och EU har tyvärr diskvalificerat sig självt genom att visa sig vara en del av problemet. Här ligger förklaringen till att Brexit är en högst påtaglig möjlighet.

Mediavänstern beskriver Europas räddare som oseriösa, skadliga och farliga. De kallas ”populister”, ”extremister”, ”nationalister” och rentav ”nazister”. I själva verket är dessa politiker de enda av Europas ledare som törs säga sanningen om islam och därmed stå upp för demokrati, frihet och jämställdhet, medan alla andra duckar för högljudda muslimer och deras inhemska medlöpare.

Europas sanna hjältar heter Victor Orbán, Milos Zeman, Robert Fico och Norbert Hofer. De har tagit striden mot islamiseringen och ska hyllas för detta, även om jag personligen, som demokrat och liberal, inte delar särskilt många av deras övriga åsikter. Men, min fiendes fiende är alltid min vän!