Sverige och Sri Lanka. Det finns anledning att jämföra dessa två länder. Det ena i Skandinavien, det andra i Sydostasien. Båda drabbade av islamisk terror. Men medan Sri Lanka tar hårdare tag mot terroristerna, beter sig Sverige uppseendeväckande slappt och handlingsförlamat. I måndags införde Sri Lanka en ny terrorlag för att bekämpa religiös radikalisering. I Sverige har regeringen en annan syn på saken. Här arbetar våra folkvalda på en ny terroristlag, men i motsats till lankesernas terroristlag är den svenska riktad mot det egna folket. Socialdemokraterna är sedan 1990-talet bevisligen djupt insyltade i en ohelig allians med muslimska organisationer där muslimska röster byts mot tunga poster för muslimer. Även Miljöpartiet och i viss mån Centerpartiet har avslöjats att ha samröre med muslimska terroristorganisationer. Det skriver författaren och företagaren Arne Weinz i dagens gästkrönika.

I måndags införde Sri Lanka en ny terrorlag för att bekämpa religiös radikalisering. Dagen efter greps den muslimske politikern Mohamed Azath Salley, anklagad för att stödja muslimsk extremism. Salley har under många år uppmanat muslimerna på Sri Lanka till Jihad, ett heligt krig för att utplåna öns otrogna som utgör 91% av befolkningen.
Salley har också hävdat att muslimer endast lyder under sharialagar, vilket fick inrikesminister Sarath Weerasekare – Sri Lankas motsvarighet till Mikael Damberg – att uppmana Salley att flytta till Saudiarabien. Så skulle aldrig Damberg säga.

Sri Lankas motsvarighet till statsminister Löfvén – President Rajapaksa – har meddelat att personer som misstänks för ”våldshandlingar eller religiösa, rasistiska och samhälleliga utspel som skapar fientlighet mellan grupper” ska gripas. Ord och inga visor.

I Sverige göds istället muslimska organisationer – varav flera är öppet islamistiska – med skattepengar, varav ett antal har grundats och byggts upp med hjälp av socialdemokraterna, inte minst genom insatser av statsministerfrun Ulla Löfvén.
Ett flertal av dessa muslimska organisationer har beslagits med kopplingar till bl a muslimska brödraskapet som är terroriststämplat i ett flertal länder, vilket även inkluderar några muslimska länder.

Den nya terroristlagen som planeras är en idé om förbud mot rasistiska organisationer och ”samröre” med dylika, som lanserats av justitieminister Morgan Johansson. Redan nu står det klart att förslaget kommer att inkludera förbud mot vissa särskilt angivna politiska uppfattningar, sannolikt också ”samröre” med personer som hyser sådana kriminaliserade åsikter.

Om man betraktar den nya lagen utan ett raster av vänsteråsikter framför ögonen bör ledande socialdemokrater och miljöpartister alltså dömas för samröre med muslimska terrorister, men det är inte så lagen kommer att tillämpas.
Lagen är tänkt att användas mot högerextremister, i synnerhet mot Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) som systemmedierna alltid utpekar som det stora hotet mot vårt land. Att NMR är en marginaliserad organisation med kanske ett par hundra medlemmar, låt vara högljudda och lurviga, och att organisationen aldrig utfört någon terrorhandling glöms så lätt bort.

Den av justitieminister Morgan Johansson ledda avdemokratiseringen av Sverige är mycket oroande. Den grundlagsskyddade yttrandefriheten är sedan länge kraftigt stympad, särskilt då den märkligt tillämpade HMF-lagen används för att tysta all kritik mot islam i synnerhet och mot massinvandringen i allmänhet. Detta har jag själv har fått känna på då en muslimsk åklagare beslutat att väcka åtal mot mig för HMF, trots att inte ett enda invektiv använts i min sakliga, rättframma och högst berättigade islamkritik.

Den nya terroristlagen är ytterligare en inskränkning av yttrandefriheten som i praktiken förbjuder regimkritik, eftersom all kritik mot den huvudlösa migrationspolitiken också är regimkritik. Det verkar som regeringen strävar mot ett generellt tankeförbud rörande invandring, som troligen kommer att användas för att jaga sverigedemokrater och deras sympatisörer.

Under 2019 grep SÄPO sex muslimska hatpredikanter, vilka senare släpptes då lagen inte tillät utvisning. Dessa hatpredikanter borde åtalas för HMF-brott, men som HMF-lagen tillämpas kan svenskar aldrig betraktas som en folkgrupp. Det är alltså fritt fram att hetsa mot svenskar. Kanske vore det mer angeläget se över HMF-lagen och vår lagstiftning gällande utvisningar, än att stifta en lag mot inbillade högerextremister?

Samma dag som jag skriver denna krönika läser jag i Aftonbladet ett referat av en alldeles färsk rapport från SÄPO som varnar för ökat säkerhetshot.

”Vad gäller den högerextrema miljön konstaterar Säpo att gränsen mellan våldsbejakande och icke våldsbejakande extremism blivit allt mer diffus. Man lyfter att intresset för miljö- och djurrättsfrågor har ökat.”

Aftonbladet lyckas klumpa ihop ”högerextrema miljöer” med djurrättsaktivism, trots att alla vet att de kriminella, våldsbejakande djurrättsaktivisterna återfinns på vänsterkanten, ofta inom anarkistiska organisationer som AFA och i smyg påhejade av mer respektabla organisationer som Ung Vänster.

SÄPO säger ingenting om muslimsk terrorism, men jag kan på rak arm räkna upp ett flertal muslimska terrordåd i Sverige: Alldeles nyligen knivhöggs sju personer i Vetlanda, med mycket allvarliga skador. Vi minns också dubbelmordet på IKEA i Västerås, det misslyckade mordförsöket på konstnären Lars Vilks, Akilovs attack på Drottninggatan som skördade fem dödsoffer samt självmordsbombaren på Bryggargatan i Stockholm City, som dessbättre bara lyckades spränga sig själv till döds. Det finns fler, exempelvis ett stort antal knivhuggningar och misshandelsfall som bottnar i hat mot svenskar och som därför kan betraktas som terrorbrott. Men som av propagandamedier mörkas och sopas under mattan, ofta med luddiga bortförklaringar om gärningsmännens “psykiska ohälsa” och socioekonomiska faktorer.

Vad gäller terrordåd från högerextrema miljöer så kan jag inte komma på ett enda eftersom inget har inträffat. Så varför varnar då SÄPO för ett påhittat hot från högerextrema, men glömmer den grupp som stått bakom samtliga terrordåd och som öppet odlar antisemitism i dess mest ondskefulla mening (utplåning)? Jag kan faktiskt ge svaret:

När den första regeringen Löfvén tillträdde 2014 arrangerades ett antal möten mellan den nytillträdda regeringen och de så kallade ”mediehusen”, vilket betyder Bonnier och Schibstedt. Dessa möten är väldokumenterade och mynnade bland annat ut i att polisens så kallade demokrati- och hatbrottsgrupper bildades av Löfvéns specielle värdegrundstorped; den famöse, för att inte säga skandalöse Dan Eliasson.
Bakgrunden till regeringens möten med ”mediehusen” var att några kvinnliga journalister påstod sig ”få mejlkorgarna fulla” med hot- och hatmejl vilket nu skulle stävjas i demokratins namn.
Ingen enda journalist har dock kunnat styrka påståendet om de fulla mejlkorgarna, av den anledningen att det rör sig om ett utslag av politisk opportunism – överdrifter, och många gånger rena påhitt om man ska tala klartext. Ett färskt exempel är de “hat och hotmejl” Folkhälsomyndigheten säger sig ha fått – något som visade sig vara främst relevant kritik från besvikna medborgare, något enstaka formulerat i hårda ordalag, vilket tidskriften Kvartal visade vid en närmare granskning.
Själv brukar jag med en knapptryckning blockera oönskade avsändare, vid de faktiskt ganska få tillfällen då jag hotas eller skymfas av vänstertroll, som ibland påstår sig vara muslimer. Så kan också journalister göra. Skulle det röra sig om allvarliga hot så är det enkelt för polisen att via IP-adressen spåra och lagföra avsändaren.

Lögnerna om de ”fulla mejlkorgarna” ledde till en ur demokratisynpunkt förödande allians mellan regeringen och systemmedierna, som i sin tur ledde till att den förödande massinvandringen kunde genomföras av regeringarna Löfvén, utan kritik från medierna som istället mörkade och spred lögner. Den ovan beskrivna alliansen ledde till att medierna övergick till att granska medborgarna istället för makten, såtillvida att obekväma regimkritiker brunsmetas medan regeringen nickar belåtet.

Jag kommer osökt att tänka på den vänsterextrema rockgruppen Nynningen, som 1976 skaldade: ”De verkliga terroristerna sitter på höga poster…”. Nynningen menade att vänstermänniskor förföljdes av den svenska staten.  Nu har bössan vänts i motsatt riktning, även om det är socialdemokrater bakom siktet, nu som då.

Nynningen hade faktiskt rätt. Sveriges verkliga terrorister sitter ”på höga poster”, framförallt bestående av en kvartett socialdemokratiska män: Stefan Löfvén, Morgan Johansson, Mikael Damberg och Anders Ygemark. Jag kallar kvartetten för demokratins dödgrävare och jag reserver namnet för en framtida boktitel.

Som avslutning ger jag ytterligare ett par strofer från Nynningens ”De verkliga terroristerna”, som är minst lika gångbara idag som 1976:

”De verkliga terroristerna
Lever helt rått på att suga ut
Proletärer och fattigbönder”.

Jag tänkte närmast på att finansminister Margareta Andersson och den allmänne hantlangaren Anders Ygeman nu har gått ut i systemmedierna och krävt skattehöjningar, för att finansiera det gigantiska stödpaketet till EU som skuldsätter svenskarna i generationer framåt. Men det är förstås inte vad de säger.

ARNE WEINZ