Dags att sluta förneka våra rötter

Kultur brukar definieras som ”levnadssättet hos ett helt samhälle”. Kultur inkluderar beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem och alla konstarter. Sveriges kulturminister, socialdemokraten Jeanette Andersson anser märkligt nog att svensk kultur inte existerar. Andersson följer en tradition som skapats av svenskfientliga vänsterkrafter och som eldats på av kända politiker som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.

Att krossa en nation

När en nation ska krossas och erövras är förnekelse och förintelse av dess kultur, historia och religiösa tro en nödvändighet. Det finns gott om exempel. Ett av de mer skrämmande är när spanjorerna erövrade Mayariket på 1500-talet. Mayaindianer som utövade sina urgamla seder dödades brutalt, biblioteken brändes och templen vandaliserades. De enorma pyramiderna med sina tempel och tusentals och åter tusentals mindre stenbyggnader står dock kvar än i dag.

Kulturskövling i Norden

Kulturskövling liksom den i Mayariket skedde här i Norden när kristendomen infördes, men inte lika snabbt och brutalt. Istället smög skövlingen fram sakta men systematiskt. Asatemplen revs och kyrkor byggdes på deras grunder. De urgamla, nordgermanska traditionerna förbjöds och dess helger ersattes av kristna helger, men det fanns inga kristna helger som kunde ta firandet av årets ljusaste dag och valborgsbrasorna ifrån oss. Konstföremål förstördes och de rikligt förekommande runinskriptionerna i trä brändes. Efter tusen år av systematisk skövling återstår inte mycket, men runstenar, vapen samt uppgrävda konst- och bruksföremål minner om vikingakulturen som var en unik nordisk storhetstid, som än idag är känd över hela världen.

Skövlingen fortsätter än idag

Det märkliga är att skövlingen av historiska artefakter fortsätter än idag, finansierad med svenskarnas egna pengar. Den tidigare kulturministern Alice Bah Kuhnke ledde i samarbete med Riksantikvarieämbetets chef för kulturarvsfrågor, den pakistanske muslimen Qaisar Mahmood, en omfattande förstörelse av det nordiska kulturarvet då tusentals värdefulla artefakter kasserades från muséernas samlingar. Nästföljande kulturminister, miljöpartisten Amanda Lind fortsatte förstörelsen i Kuhnkes fotspår. Förstörelsen ska ses i ljuset av att den svenskfientliga miljöpartisten Bah Kuhnke politiserade muséerna till att bli propagandacentraler för mångkultur och identitetspolitik istället för att skildra vår nordiska historia.

Sveriges rika kulturskatt

Trots tusen år av systematisk kulturskövling har Sverige en ovanligt rik kulturskatt, som är unik och i högsta grad levande. Jag ställer frågorna till Kuhnke, Sahlin, Reinfeldt, EXPO och alla andra av Sveriges fiender:

Är vårt nordiska arv kultur? Midsommarstången och valborgsbrasan? Hambo och snoa? Flaggan? Långdans från medeltiden och än mycket äldre ringlekar? Är Bellman, Taube och Abba svensk kultur? Logdans till musik av Vikingarna och Thorleifs? Strindberg, Zorn och Ulf Lundell, är det kultur? Nobelpriset? Smörgåsbord, surströmming, torkad renbog, gravad lax och luad ål? Snapsvisorna? Hällkistor och gånggrifter? Carl von Linné och Håkan Lanz? Tusen år gamla kolmilor och gruvor? Ale stenar och Rökstenen? Urgamla sjömärken i skärgårdarna? Vikingaskepp och koggar? Svensk folkmusik med den rika och fantastiska spelmanstraditionen? Att vara hederlig, rättvis och att stå vid sitt ord är också svensk kultur.

Visa stolthet över ditt eget land

Jodå, Jeanette Andersson, Kuhnke, Reinfeldt och Sahlin: Svensk kultur finns i allra högsta grad. Vår kultur är mycket omfattande och unikt svensk, vilket inte betyder att vi stänger ute andra från att delta och njuta av vår härliga kultur. Eller att vi är blockerade från att ta till oss det vi gillar från andra fina kulturer. Kultur är något som ständigt lever och förändras. Numera är taco-myset på fredag kväll en integrerad del av svensk kultur, vilket ingen skulle ha kunnat föreställa sig för 30 år sedan. Världens största tillverkare av texmex-mat är för övrigt Santa Maria i Göteborg, sprungen ur Nordfalks Kryddhandel.

Ni svenskhatare går Globalisternas ärenden i syfte att utplåna nationalstaten Sverige. Sluta upp med att förneka Sverige! Sluta upp med att förråda ert eget folk och ert eget land!

Skribent: Arne Weinz, Frihetsnytt

5 september 2022 kl. 13.35

På bilden: Vattenfalls Vd Anna Borg

Vattenfalls tidigare styrelseordförande Lars G Nordström hävdar att inga politiska påtryckningar låg bakom stängningen av Ringahls 1 och 2.

– Det var rent kommersiellt beslut, säger Nordström.

Nordströms uttalande är direkt felaktigt då den socialdemokratiska regeringen genom att beskatta kärnkraften gjorde den olönsam. En annan viktig faktor är att kärnkraften genom politikerbeslut tvingas balansera den ryckiga elleveransen från vindkraften som är helt väderberoende, vilket gör att kärnkraftsreaktorerna bara kan köras på full effekt när det inte blåser.

Statsminister Magdalena Andersson sa vid sitt installationstal den 5 november 2021 att Sverige inte skulle bygga ny kärnkraft, vilket givetvis gör det ointressant för investerare att fundera på att bygga kärnkraftverk.

För att säkerställa att Vattenfall skulle besluta om kärnkraftsnedläggningar tillsatte regeringen ett antal kärnkraftsmotståndare i Vattenfalls styrelse. Ringhals 2 var nyrenoverat och i toppskick när reaktorn togs ur drift, med en lång återstående teknisk livslängd. Det verkar troligt att den nya regeringen som tillsätts efter valet kommer att besluta att Ringhals 2 återstartas.

I likhet med USA:s centralbank FED och den europeiska centralbanken ECB har Sveriges Riksbank under ett antal år kraftigt ökat penningmängden. Resultatet blev det förväntade.

Under 2015 började Riksbanken att köpa svenska statsobligationer via Riksgälden, vilket är likvärdigt med att en privatperson lånar pengar av sig själv. Syftet var att stimulera ekonomin genom att trycka ned räntorna och samtidigt skapa inflation. I ett senare skede under den så kallade pandemin breddades köpen till att omfatta även kommun- och företagsobligationer.

Ökning av penningmängden orsakar inflation vilket därefter leder till räntehöjningar. Och när räntorna stiger minskar värdet på obligationerna eftersom obligationer har fast ränta. Enligt Riksbanken minskade värdet av den egna obligationsportföljen med 43 miljarder SEK under den första tertialen 2022. Om inflation och räntor går ner i framtiden kan man emellertid räkna med att obligationernas värde delvis återställs – i den mån de är utgivna av kommuner med bra ekonomi. Risken att vissa kommunala obligationerna aldrig blir inlösta kvarstår, eftersom många kommuner har varit lika slösaktiga som staten och riskerar hamna på obestånd.

Riksbanken ser ut att gå mot en förlust på cirka 65 miljarder SEK för helåret 2022, vilket saknar motstycke i Sveriges historia. Förlusten kan dock uppvägas delvis genom att den dalande svenska kronan gör att Riksbanken kan göra vinst på innehav av utländska värdepapper.

Om förlusten blir enligt prognos kommer hela Riksbankens egna kapital att vara utraderat vid årsskiftet, vilket sannolikt följs av att Riksdagen beslutar om ett kapitaltillskott i samma storleksordning som förlusten. Tillskottet blir i så fall att jämföra med drygt 1% av Sveriges BNP, vilket skattebetalarna kommer att få stå för. 

Oligarkerstyrda regeringar rånar folket

Den ökade penningmängden i hela Västvärlden tryckte upp värdet på aktier och fastigheter, vilket gjorde att de stora kapitalägarna enligt vedertagen statistik kunde dubbla sina förmögenheter på några få år.

Redan under den tyska Weimar-republiken på 1920-talet användes denna metod för att få fram pengar för att betala krigssskadestånd till Frankrike. Den höga inflationen innebär en direkt kostnad som drabbar löntagarna och pensionnärerna. Många kallar det som hänt under de senaste åren för världshistoriens största rån.

Arne Weinz, för Frihetsnytt

Bilden visar Jonathan Leman på Expo / AFA som skriver lögner om undertecknad.

Den som kritiserar massinvandringen och det multikulturella projektet betraktas av vänstern som samhällsfientlig. Mediemobben tystar kritiker genom svartmålning och lögnaktiga skriverier. 

Som mediekonsument är det omöjligt att undslippa Robert Aschberg, som drivit bl a TV-programmet ”Trolljägarna” där han hängde ut svenskar i marginalen som skrivit något invandringskritiskt på sociala medier. Under 2017 mejlade jag Aschberg och ifrågasatte vad han höll på med, eftersom det handlade om ren mobbing. Jag hade väntat mig ett mejlsvar, men Aschbergs kontaktade istället mina affärspartners för att svartmåla mig, vilket resulterade i att jag blev utkastad ur styrelsen i ett miljardbolag. Då bolaget befann sig i ett kritiskt läge vågade ägarna inte riskera en smutskastningskampanj från Aschbergs sida och i värsta fall från hela mediemobben av likasinnade på bl a DN, Expo och Expressen. 

Tre polisförhör och två SÄPO-förhör 

Under 2019 blev jag polisanmäld för ”Hets mot folkgrupp” (HMF) av den s k Näthatsgranskaren Tomas Åberg som polisanmält tusentals goda svenskar för HMF. Grunden för polisanmälan var att jag under 2017 hade skrivit ett antal islamkritiska inlägg på Facebook. Polisens Demokrati- och Hatbrottsgrupp som har ett intimt förhållande med Åberg, skickade ärendet vidare till en muslimsk åklagare som beslöt att väcka åtal. Utredningen ledde till tre polisförhör och två SÄPO-förhör, vilket måste sägas vara något överdrivet då mitt ”brott” bestod i högst berättigad islamkritik. I början av 2021 dömdes jag till böter för HMF-brott av Attunda Tingsrätt. Domen är överklagad till Svea Hovrätt. 

Demokrati- och hatbrottsgruppen domineras av HBTQ 

Under polisförhören drabbades jag av totalt fyra förhörsledare, som märkligt nog alla var HBTQ-personer. När jag kollade upp åklagaren fann jag att mycket tydde på att även han var HBTQ. Sannolikheten att alla av 4-5 slumpvis utvalda personer är HBTQ är nära noll, vilket fick mig att fundera över hur rekryteringen till Demokrati- och Hatbrottsgruppen egentligen går till. Att förhörsledarna hatar vita heteromän råder ingen tvekan om. När jag i ett offentligt sammanhang berättade om mina erfarenheter gick DN:s Niklas Orrenius igång (jag har tidigare haft en artig och ömsesidigt respektfull mejldialog med Peter Wolodarski, vilket gjorde att jag var något känd på DN) och utnämnde mig i ett och samma andetag till homofob, högerextrem och rasist.  

Högerextremist, rasist, homofob, antisemit och islamofob 

Den obskyra organisationen Expo / AFA påstår via Jonathan Lehmann i sin tidning att jag är högerextremist, rasist, homofob, antisemit och islamofob. Expo / AFA hävdar att jag vill ”utrota muslimer genom deportationer koncentrationsläger och massmord” och att jag har beklagat att ”tillräckligt många judar överlevde Förintelsen…” etc. 

Jag är givetvis inget av vad jag påstås vara av dessa lögnaktiga hatspridare, snarare tvärtom. Inte ens ”höger” stämmer med mina åsikter. Det enda parti som jag varit aktiv i är Folkpartiet då jag satt i ett par kommunala nämnder och som partiets nämndeman i Migrationsdomstolen. Jag har visserligen i likhet med var 5:e svensk röstat på SD i riksdagsvalet 2018 men SD är inget högerparti som det systematiskt och felaktigt påstås. Jag brukar kalla SD för ”socialdemokrater med inslag av nationalism”. 

Ord plockas ur sitt sammanhang och kryddas med rena fantasier 

Vad beträffar Expo / AFA:s skriverier noterar jag att de har gott om möjligheter att plocka ord ur sina sammanhang och krydda dem med sina egna fantasier för att framställa mig som en galen extremist. Jag har nämligen sedan 2009 skrivit uppskattningsvis 15 000 till 20 000 inlägg på Facebook, som bevisligen arkiveras av någon, varav många ironiska inlägg, samt 1 100 sidor i min romansvit ”Europatetralogin” som skildrar det kommande inbördeskriget i Västeuropa.  Det som är intressant är varför mediemobben har valt att utmåla just mig till samhällets fiende nr 1 och jag ska nedan redogöra för svaret. 

Ett fläckfritt liv präglat av familj och arbete 

Som 4-barnsfar har jag ägnat all min fritid åt familjeliv. Som framgångsrik entreprenör och företagare har jag skapat tusentals varaktiga arbetstillfällen. Mina företag och mina anställda har genererat skatteintäkter till stat och kommuner som räknas i miljarder.  
Jag har under mitt 65-åriga liv aldrig någonsin varit åtalad för något brott, innan Näthatsgranskaren Åberg startade förföljelsen av mig. Ingen har någonsin polisanmält mig eftersom ingen har haft anledning.  

Skandalisering istället för medalj 

Med viss självironi påstår jag att jag borde belönas med medalj av HMK för mina insatser för samhället, men istället skandaliseras jag som ett hot mot samhället. Under senare år har jag dessutom gett ett blygsamt bidrag till svensk kultur genom att ge ut fyra populära böcker och jag räknar med att det blir fler. Men i stället för att medaljeras hängs jag ut som ett hatfyllt monster och en högerextrem samhällsfara. Grunden för mediemobbens hat är att jag är öppet kritisk mot den galna massinvandringen samt att jag känner det som ett kall att varna det svenska folket för vad islam egentligen handlar om. Jag är en sann demokrat som värnar om vår numera inskränkta yttrandefrihet, vilket tar sig i uttryck att jag engagerar mig i Svenska Bok- och Mediemässan som är Sveriges största och viktigaste forum för fri samhällsdebatt. 

Proppen som ska täta läckan i dammen 

Sammanfattningsvis är anledningen till att mediemobben spyr sitt hat på mig just att jag är en fläckfri person och en laglydig och god medborgare, för att inte säga samhällsbärare. Mediemobben fruktar att jag ska attrahera fler goda svenskar som kan bidra med kompetens och finansiering till den etablissemangskritiska rörelsen som är under snabb tillväxt. Genom sina hatskriverier visar mobben hur illa det går för den som vågar sticka upp mot etablissemanget. De använder helt enkelt mig som proppen för att täta läckan i dammen, men dammen håller på att rämna och jag tror att det kommer att forsa en hel del vatten redan i vinter. 

Ju mer de trakasserar mig desto tydligare blir jag 

Det är givetvis obehagligt att utsättas för mobbens hatskriverier, men jag är trygg i att de som känner mig vet vad jag står för och de som inte känner mig berörs jag inte direkt av. Mitt budskap till mediemobben: Ju mer ni trakasserar mig desto högljuddare kommer jag att bli och desto tydligare med vilken grupp som ligger bakom trakasserierna. Alla vet men ingen törs säga det högt. Ännu.

10 maj 2022 kl. 08.10

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Igår den 9 maj 2022 hölls segerparader i 28 ryska städer för att fira segern över Tyskland i andra världskriget och för att hedra de 27 miljoner Sovjetmedborgare som dödades. Enligt Bonnierägda Dagens Industri kan detta vara sista gången. Det oväntade håller nämligen på att hända. Ryssland förlorar kriget mot Ukraina. Det är i alla fall vad allt fler experter tror. Hur kan detta vara möjligt och vad händer sen?

Kriget i Ukraina har snabbt utvecklats till ett proxykrig mellan Nato och Ryssland, vilket högst sannolikt varit USA:s plan redan från början. Ukrainas militärledning har utbildats av USA och stöds av ett okänt antal ”rådgivare” som befinner sig på plats. De första veckornas leveranser av defensiva vapen till Ukraina har ersatts med offensiva vapensystem i form av artilleri, luftförsvarssystem, robotar, drönare och stridsvagnar. Bara det senaste paketet från USA på 330 miljarder SEK motsvarar hälften av Rysslands försvarsbudget. Lägg därtill mycket stora leveranser av vapen från Storbritannien och betydande leveranser från ett stort antal mindre länder, däribland Sverige. Slutligen har Ukraina tillgång till överlägsna underrättelser via satellitspaning och avlyssning ända ned på individnivå. Det är ingen slump att ryska generaler tenderar att dödas så fort de anländer till fronten. Det var heller ingen slump att positionen för robotkryssaren Moskva exakt kunde fastställas, med påföljande sänkning av ryssarnas flaggskepp i Svarta Havet, via en robotattack.

Det finns ingen möjlighet att Ryssland med en BNP mindre än Italiens i längden kan stå emot hela det mäktiga Väst, där nu även Tyskland rustar genom att anslå 750 miljarder SEK (mer är än Rysslands försvarsbudget) per år till sin krigsmakt.

Tiden efter Putinregimen

Förra veckan beslöt EU att införa importstopp av rysk olja inom sex månader. Den nuvarande importen motsvarar kring 250 miljoner euro per dag. Detta är bara ett av hundratals sanktions- och bojkottpaket som Ryssland nu drabbas av. En annan faktor är att alla Rysslands avancerade vapensystem innehåller komponenter från väst, som blir allt svårare att få tag på. Bara kommunikationssystemet för stridsflyget innehåller 80 västerländska komponenter. Ryssland kan inte tillverka tillräckligt med nya avancerade vapen och därmed är spelet förlorat.

Faktum är att Ryssland är kört, såväl avseende kriget som ekonomin. Ukraina tros av allt fler inte bara ”återerövra” de ryskdominerade republikerna Donetsk och Luhansk utan även Krimhalvön, som Ryssland annekterade 2014.

Globalisterna är redan i full färd med att planera för tiden efter Putinregimen, som naturligtvis inte kan överleva en förlust i kriget. Förhoppningar luftas om att Ryssland sönderfaller och kan styckas upp i lagom stora bitar. Därmed blir det fritt fram för plundring och utsugning på samma sätt som Ukraina har sugits ut, men nu i en helt annan skala då Rysslands enorma landmassa och havsområden innehåller ofantliga naturtillgångar.

Globalisterna spelar högt

Men det finns även andra som anser att Ryssland kontrollerar orättmätigt stora landområden. Den ryska statens kollaps kommer tveklöst att medföra en kinesisk invasion i Sibirien, så snart Rysslands kärnvapen är under kontroll.

Frågan är om vi bevittnar slutet för den ryska nationen, eller om Globalisternas planer kommer på skam. Det finns bara ett sätt för Ryssland att vända utvecklingen; kärnvapenkrig.

Globalisterna spelar ett synnerligen högt spel – i potten ligger hela mänsklighetens framtid. Inom högst några månader vet vi hur det gick, men många av oss kommer inte att hinna uppfatta något ifall det värsta alternativet inträffar. Det verkar inte troligt att den åldrade och lätt senile presidenten i Vita Huset inser vad som står på spel när han nu synar Putins hand.

Skribent: Arne Weinz, företagare och författare, Stockholm

Nu är det snart dags för den årliga Järvaveckan, som till huvuddelen betalas av skattebetalarna. Under Järvaveckan är det party på Järvafältet, där bland annat skattefinansierade muslimska organisationer får möjlighet att marknadsföra sig medan politikerna nickar och ler till agendor för bland annat sharialagar, månggifte, omskärelse, halalslakt och barnbrudar. En som inte jublar är Arne Weinz, vars företagsnamn Global Village har kapats av Järvaveckans grundare, somaliern Ahmed Abdirahman.

Arne Weinz grundade sitt företag Global Village AB redan 1997 för att använda bolaget som plattform för konsulttjänster inom företagsledning och ledarskap. Idag ägnar sig Global Village AB åt markexploatering och förlagsverksamhet. Enligt den senaste årsredovisningen omsatte bolaget knappt 16 miljoner kronor under 2020.

Frihetsnytt möter Arne på ett café i Djursholm där han berättar att problemen började mitt i sommaren för några år sedan och att de tilltar i omfattning hela tiden.

DET KÄNNS OBEHAGLIGT DÅ DE OFTA BLIR AGGRESSIVAArne Weinz

”Det började för 5-6 år sedan med att jag fick några mystiska fakturor adresserade till mitt företag. Jag kontaktade då avsändarna och förklarade att det måste vara något fel, vilket de då rättade till. Jag tänkte inte närmare på saken då jag antog att det rörde sig om kriminella organisationer som brukar passa på att skicka falska fakturor under semestertiden”.

Men de falska fakturorna var bara början på Arnes bekymmer. Arne kunde sent på kvällarna få obehagliga samtal med ofta aggressiva utlänningar som varken kunde svenska eller engelska.

”Mängden fakturor tycks öka för varje år. Det tar tid att kontakta uppdragsgivarna och risken finns ju också att man råkar betala en felaktig faktura. Sen är det ju det där med de konstiga telefonsamtalen, då utlänningar ringer och babblar på något okänt språk som troligen är somaliska. Det känns obehagligt då de ofta blir aggressiva när jag inte förstår vad de säger. Engelska kan de i allmänhet inte. Ofta ringer de sent på kvällarna, även under helgerna”.

Namn och logga är snarlika

När Ahmed Abdirahman registrerade stiftelsen The Global Village så valdes ett namn väldigt likt Arne Weinz redan befintliga bolag Global Village. Det som gör det hela ännu lustigare är att även loggan för stiftelsen har snarlikt typsnitt och färg som Arne bolag har.

Ekonomiska bekymmer och svåråtkomligt

Efter en sökning på internet så finner man ganska snabbt att Ahmed och Järvaveckan som han ligger bakom har haft en del konstigheter för sig även kring pengar. Expressen rapporterade bland annat att Ahmed hade miljonomsättning men uteblivit med sin redovisning trots två påminnelser. Vidare har Ahmed blivit kritiserad för att ansöka om bidrag till sina evenemang samtidigt som hans egna förening bedriver verksamhet och bland annat hyr ut tält för 15 000kr per timme. Årets upplaga av Järvaveckan har tidigt upprört stort bland organisationer i civilsamhället efter att Ahmed backat från tidigare löften om kostnadsfritt deltagande.

Arne har försökt få tag på Ahmed under flera års tid utan att lyckas, detta är något som fler har rapporterat om. Svåråtkomligheten verkar sammanfalla med att Ahmed eller hans organisation har problem med ekonomin eller har lovat något som de sen inte kan leva upp till. Frihetsnytt har i samband med att denna artikel släppts försökt nå Ahmed utan att lyckats.

Vet du vem eller vilka som ligger bakom detta?

– När jag borrade i saken visade det sig att en viss Ahmed Abdirahman hade kapat mitt företagsnamn och bildat en stiftelse med namnet Global Village. Jag blev alldeles perplex över att man kan göra något sådant fult och att Abdirahman lyckades registrera mitt företagsnamn som sitt. Denna stiftelse visade sig vara organisatören bakom Järvaveckan som bara tycks växa för varje år, menar Arne.

Finns det något sätt att lösa problemen på?

– Jag har försökt kontakta Ahmed Abdirahman ett antal gånger utan att få något svar, så nu måste jag försöka gå vidare den juridiska vägen. I första hand ska jag kontakta Länsstyrelsen som har registrerat namnet felaktigt och kräva avregistrering av stiftelsen. Om inte det går så avser jag att ta upp målet i Kammarrätten för att kräva avregistrering, svarar Arne

Finns det något du vill tillägga Arne?

– Jag tycker att det är förfärligt att jag som företagare tvingas lägga tid och pengar på detta. Dessutom har jag inget till övers för islam, som jag avskyr ur djupet av mitt hjärta. Eftersom jag är en känd islamkritiker misstänker jag att Ahmed Abdirahman gör detta för att jävlas med mig personligen. Det värsta är att allt fler börjar associera mig med Järvaveckan och därmed med islam och muslimer. För några veckor sedan fick jag frågan om jag var huvudsponsor för Järvaveckan, hur tror du att det kändes? Jag fruktar att mina affärer kan skadas genom att jag associeras med Ahmed Abdirahmans stiftelse genom att folk antar att jag stödjer islamistiska rörelser, avslutar Arne intervjun.

Det bestialiska mordförsöket på den lilla flickan i Skellefteå för en månad sedan påstods till att börja med ha utförts av en 13-årig pojke. Pojken som visade sig vara från Etiopien hade fått permanent uppehållstillstånd bara en vecka innan mordförsöket. Pojken var känd som en tickande bomb av de sociala myndigheterna och det ansågs bara vara en tidsfråga innan något fruktansvärt skulle ske. Trots sin ringa ålder hade 13-åringen en vuxen mans kropp, vilket senare visade sig bero på att han i verkligheten är betydligt äldre än vad som först uppgavs och vad som registrerats hos myndigheterna. För närvarande påstås han vara 15 år, men det mesta talar för att han är äldre ån så.

Det är sannolikt att den fruktansvärda händelsen i Skellefteå påverkar svenskarnas syn på massinvandringen av främlingar från andra kontinenter och därmed också resultatet i valet den 11 september. Medierna har som vanligt försökt att tona ned händelsen genom att kalla mordförsöket för ”misshandel” och genom att mörka gärningsmannens etnicitet och uppenbara åldersfusk, men tack vare de fria medierna har sanningen kommit fram.

För 22 år sedan då det skedde en liknande händelse i Arvika fanns inga fria medier. Några veckor innan valet 1998 hittades den 4-årige pojken Kevin död i vattnet. Obduktionen visade att han bragts om livet på land, alltså att han inte hade drunknat. En omfattande polisutredning igångsattes. I utredningen fanns en 13-årig kurdisk pojke som hade en problematisk bakgrund som innefattade våld och sexuella övergrepp. Liksom i Skellefteå-fallet hade denne 13-åring en vuxen mans kropp. Det är oklart om hans uppgivna ålder var korrekt, men det verkar inte troligt.

När det kom till den socialdemokratiska regeringens kännedom att den huvudmisstänkte i detta mycket uppmärksammade fall, var en kurdisk pojke reagerade regeringen snabbt och resolut. Enligt poliserna som jobbade med utredningen av Kevins död ringde den socialdemokratiska justitieministern Laila Freivalds i stort sett dagligen till polisen som ledde utredningen. Budskapet var kristallklart: Mordet i Arvika fick inte bli en fråga som triggade en debatt om invandringen inför valet. Den kurdiske pojken avfördes ur utredningen trots att hans påstådda alibi hade spräckts.

Polisen i Arvika jobbade enträget vidare för att uppvisa ett önskat resultat. Under förhören med totalt 482 personer, varav många barn, fann de en 5-årig kompis till Kevin som trodde sig ha gjort någon observation. 5-åringen blev genast huvudmisstänkt och kom tillsammans med sin 7-årige storebror att bli en lämplig lösning på mordet. Det fastslogs att de svenska, blonda pojkarna hade dödat Kevin och att de trots avsaknad av fysiska krafter förflyttat kroppen en längre sträcka och lagt den i vattnet. Kevins kropp hade inga släpmärken. Det var tydligt att kroppen burits av någon med avsevärt större kroppskrafter än de små pojkarna. Pojkarna förklarades till slut skyldiga ändå och omhändertogs av de sociala myndigheterna, med följden att både deras och deras familj fick sina liv förstörda.

De två bröderna ”erkände” aldrig något trots många timmar av pressande förhör, av den enkla anledningen att de var fullständigt oskyldiga. I mars 2022 förklarades bröderna vara oskyldiga och erhöll vardera en miljon kronor i ersättning från staten.

Idag hade Kevinfallet fått en annan utgång, eftersom det finns fria medier som outtröttligt granskar maktens övergrepp. Den kurdiske gärningsmannen skulle inte ha kunnat avföras ur utredningen utan motivering. Avseende mordförsöket i Skellefteå är det idag knappast troligt att den socialdemokratiske justitieministern ens skulle våga försöka sig på att ingripa och kasta skulden på oskyldiga svenska barn. De fria mediernas betydelse kan inte överskattas.

I Norrbotten pågår två megaprojekt för fossilfri tillverkning av så kallat grönt stål. Tillverkningen kommer att kräva enorma mängder elektrisk ström som inte kommer att finnas tillgänglig, vilket får frågetecknen att hopa sig över de båda projekten.

Vid traditionell framställning av järn hettas malmen upp i en masugn genom förbränning av koks vilket får malmens järnoxider att löses upp. De frigjorda syreatomerna binder sig istället med med koksens kolatomer så att koldioxid (CO2) bildas och släpps ut. Järnframställning står för 7% av världens totala utsläpp av CO2. I Sverige som är en betydande exportör av stål uppgår utsläppen till hela 12%.

Sverige går nu i bräschen för att omdana världens järnframställning genom att skapa en ny och klimatsmart process, i vilken malmen hettas upp genom förbränning av vätgas (H2). Då binder sig det frigjorda syret med vätet så att helt ofarlig vattenånga bildas och släpps ut. Här har Sverige en möjlighet att förändra världen och samtidigt skapa en stor exportindustri i form av ”grönt stål” samt teknik och kompetens kring den nya processen. Ambitionerna är hedervärda och alla önskar vi att projekten för tillverkning av grönt stål ska krönas med framgång.

 De statliga aktörerna LKAB och Vattenfall har tillsammans med börsnoterade SSAB (där LKAB är största ägare) bildat bolaget Hybrit Development AB som med hjälp av vätgas ska igångsätta storskalig tillverkning av så kallad järnsvamp i Gällivare. F n pågår utveckling i Luleå, som snart ska följas av testproduktion i Gällivare. Full produktion ska uppnås 2034.

I Svartbyn utanför Boden pågår ett annat megaprojekt som drivs av H2 Green Steel AB med riskkapitalisten Harald Mix som största ägare. H2Green Steel marknadsförs som ett projekt som drivs med privata pengar, men en närmare granskning visar att en stor del av finansieringen är garanterad av staten. H2Green Steel ska redan om två år vara uppe i en produktionskapacitet om 2,5 miljoner ton grönt stål per år, vilket är i paritet med SSAB:s produktionsvolym i Luleå. 2030 ska H2Green tillverka 5 miljoner ton grönt stål per år, vilket är mer än SSAB:s hela produktion i Sverige. Här kan man ana en konflikt i form av oönskad konkurrens från H2Green Steel, vilken troligen är förklaringen till LKAB:s häpnadsväckande uttalande att de inte har någon malm att leverera till H2Green Steel. Och skulle de ha malm så hävdar LKAB att järnvägskapaciteten ändå inte räcker till för att leverera.

Det finns ett gemensamt krux för de båda megaprojekten i Gällivare och Boden. Enorma mängder vätgas måste tillverkas, vilket ska ske genom så kallad elektrolys där vanligt vatten är råvaran. H2 Green Steel har ansökt om tillstånd att ta upp 2 000 liter vatten per sekund från Luleälven. Med hjälp av elektrisk ström spjälkas vattnet upp i syre och väte, vilket kräver stora mängder el. Det går åt 50 kWh för att producera ett kilo vätgas, som i sin tur ger 33 kWh energi. På vägen till vätgas förloras alltså 34% av den tillförda elektriska energin.

När både Hybrit och H2Green Steel är i full swing något år in på 2030-talet kommer de tillsammans, årligen att förbruka uppskattningsvis 80TWh elektricitet, vilket motsvarar hela Finlands elförbrukning, eller om man så vill motsvarande halva Sveriges förbrukning. För att få något att relatera till kan man jämföra med kärnkraftverket Forsmark, vars tre reaktorer totalt producerar 25 TWh per år. Det krävs alltså tio kärnkraftsreaktorer av Forsmarktyp för att tillgodose det gröna stålets elbehov i Norrbotten, vilket får mig att fundera över hur grönt stålet egentligen är. Väljer man vindkraft, där nämnde Harald Mix har stora intressen, krävs 1 400 vindkraftverk höga som Eiffeltornet och minst sagt omfattande uppbyggnad av ledningsnät. Kanske ser Mix chansen att slå två flugor i en smäll.

H2Green Steel har idag viss finansiering, en grovplanerad tomt i Svartbyn och en intressant idé samt ett nyligen tecknat avtal med Statkraft, som är norska statens motsvarighet till Vattenfall, om köp av 14 TWh elektrisk ström per år. Svenska Kraftnät har dock sagt att det tar 12 år att bygga den ledningskapacitet som krävs för att distribuera den elektriska strömmen. Med tanke på att ingen järnväg finns, ingen malm och att tekniken är oprövad i större skala känns det väl optimistiskt att storskalig produktion är igång redan om två år.

Den enda fungerande lösning som jag kan se för elbehovet är att bygga nya kärnkraftverk, med kanske vardera 3-4 reaktorer i Gällivare respektive Boden, vilket minimerar behovet av ny ledningskapacitet, men det känns inte så troligt att detta sker. Nämnas bör dock att Finland kan bli en elexportör av rang när de fått upp farten på världens största kärnkraftverk i Olkiluoto som är under intrimning.

I tillägg till ovan nämnda projekt bör spanska Grupo Fertiberia nämnas, som är Västeuropas största tillverkare av konstgödsel. Bolaget har aviserat en satsning på 10 miljarder SEK för att bygga en jättelik produktionsanläggning för konstgödsel någonstans i Luleå- / Bodentrakten 2025 / 26. Produktionen av konstgödsel kräver enorma mängder av vätgas (!), som ska tillverkas med hjälp av den billiga gröna elen i Norrbotten. Det verkar inte troligt att spanjorerna har hör talas om planerna för grönt stål i Norrbotten. I sammanhanget bör också nämnas Facebooks största anläggning utanför USA, som finns i Luleå. Anläggningen förbrukar subventionerad elström i paritet med en medelstor stad.

Hybrit och H2Green Steel rusar mot varandra i ett chicken race som riskerar att sluta i en megakrasch. Min gissning är att det blir statliga Hybrit som drar det längsta strået, genom att bolaget i hög grad har kontroll över nyckelspelarna LKAB, Vattenfall, SJ och Svenska Kraftnät. Det verkar också troligt att statliga Hybrit i högre grad kan driva riksdag, länsstyrelse och kommuner framför sig, vilket torde vara nödvändigt för att komma i mål. Det känns överhuvudtaget som att Hybrits planer är mer genomtänkta och realistiska avseende tidsplanen, även om stora frågetecken kvarstår. H2Green Steel tycks dock springa betydligt fortare vilket gör att bolaget inte ska underskattas.

Några kommer att förlora väldigt mycket pengar på denna galenskap och jag tror mig veta vilka som kommer att förlora mest: Skattebetalarna.

Sverige har avvecklat sex av de tidigare totalt 12 kärnkraftsreaktorerna, samtidigt som behovet av elektrisk ström ökar i snabb takt. Att ekvationen inte går ihop har svenska folket fått erfara via sina elräkningar som skjutit i höjden.

Kopplingen till den internationella spotmarknaden Nord Pool för elektrisk ström har bara förvärrat situationen eftersom Tyskland i år kommer att stänga de sista tre av sina tidigare totalt 19 reaktorer. Tysklands ekvation går inte heller ihop, särskilt som landet bedriver en konfrontationspolitik mot Ryssland vars naturgas annars skulle ha kunnat lindra smärtan. Det kommer att bli en kall och mörk vinter i många tyska hem. Många industrier kommer att tvingas stänga. Vad detta kommer att leda till törs jag knappt spekulera om.

Men svenska folket behöver dessbättre inte känna någon oro. Vindkraften kommer att leverera istället för den nedlagda kärnkraften. Åtminstone är det vad energiminister Khashayar Farman med uppbackning av miljöminister Annika Strandhäll säger så här inför valet, medan deras chef; statsminister Andersson nickar energiskt. Tyvärr tyder inget på att någon av de tre ens har basala kunskaper om vare sig Sveriges elsystem eller om elproduktion i allmänhet. Inget tyder heller på att de har en aning om hur lång tid projekt av denna karaktär tar i verkligheten.

Utbyggnaden av vindkraften har visat sig vara behäftad med många hinder, förutom att vindkraft av tekniska orsaker ändå aldrig kan bli mer än ett komplement till planerbara kraftkällor som kärnkraft, vattenkraft eller olja- / gaskraft. Ett av många hinder är att bostadsfastigheter som ligger i närheten av vindkraftverk blir osäljbara, vilket innebär en ekonomisk katastrof för husägarna. Ingen vill bo vid fågelkvarnar höga som Eiffeltornet som kastar rusande skuggor, susar och bullrar lågfrekvent med ljus som blinkar om natten. Särskilt inte om man valt att bosätta sig på landet för att för att jaga, fiska och plocka svamp eller bara för att ströva runt med hunden och njuta av naturens frid. För att inte tala om själva byggprocessen då byggandet av de gigantiska betongfundamenten, transporten av de enorma byggelementen och kabeldragningen kräver att nya vägar byggs kors och tvärs genom landskapet.
Vid all annan påtvingad exploatering löser staten eller kommunen ut fastighetsägarna, men så ska inte ske avseende vindkraften, vilket kommer att utlösa mycket starka protester bland de stackars människor som får sina liv och sina privatekonomier sönderslagna.

För att kväva de uppflammande protesterna påstår regeringen att utbyggnaden av vindkraften ska ske långt ute till havs. Realistiska bedömningar säger att det kommer att ta cirka 12 år att genomföra dessa i all hast påkomna projekt, men jag kan redan nu säga att dessa projekt aldrig någonsin kommer att genomföras (av utrymmesskäl diskuteras inte skälen till detta här).

80% av den svenska vindkraften ägs av utländska intressenter, varav åtskilliga har sina hemvist i skatteparadis. Några av dessa ljusskygga bolag kontrolleras av kända svenska riskkapitalister, som via s k skattesnurror i decennier har sugit ut svenska folket genom att inte betala skatt på sina vinster (vilket ger dem en otillbörlig konkurrensfördel gentemot skattebetalande konkurrenter). Den största ägaren av vindkraft i Sverige är dock den kinesiska statens kärnkraftsbolag. De utländska vindkraftsinvesteringarna kommer att generera noll skattekronor i Sverige. Ändå får utlänningarna använda det svenska elnätet helt kostnadsfritt. Den enorma kostnaden för kabeldragningen som krävs för att ansluta vindsnurrorna till elnätet kommer att bekostas av svenska skattebetalare och av konsumenterna som får det på räkningen.

Vindkraften är bara en av globalisternas många metoder för att suga ut svenska folket och man kan undra varför regering och riksdag låter detta ske. De andra metoderna för utsugning av svenska folket är mer kända då de stavas FN, EU, WHO, IPCC, SIDA, SEI, UNCTAD, UNICEF, WBG, IMF för att nämna några av de parasiterande organisationer där politikerklassen åtnjuter löner som gör dem till mångmiljonärer på några få år.

Efter 200 år av alliansfrihet kastar svenska politiker hastigt och lustigt den svenska säkerhetspolitiken i soporna. Men det handlar om mer än säkerhetspolitik – Sverige blir nu ett europeiskt land bland andra.

Om någon för bara tre månader sedan hade förutspått att Sverige våren 2022 skulle ansöka om medlemskap i Nato 2022 skulle vederbörande ha blivit utskrattad. Alliansfriheten som upprätthållits i över två sekler och en allmänt avog inställning till USA och Nato har varit hårt cementerad inom den svenska socialdemokratin, så varför denna plötsliga och högst sensationella kovändning?

Det anförda skälet är att Sverige hotas av Ryssland, som visat sig vara aggressivt och hotande genom angreppet på Ukraina, vilket dock var en logisk händelse som kunnat förutses åtminstone sedan annekteringen av Krim 2014. Ingen säkerhetspolitisk expert torde vara det minsta förvånad. Dessutom har Ryssland kört fast i Ukraina, vilket visar att Rysslands militära kapacitet har varit överskattad. Med fulla händer i Ukraina torde det eventuella hotet från Ryssland kraftigt ha minskat. Ryssland saknar militära resurser att angripa Sverige och Finland, bortsett från missilangrepp på distans. Det paradoxala är att det som möjligen skulle kunna provocera fram ett missilangrepp från Ryssland är just Natoanslutningen. Så varför ansöker Sverige om medlemskap just nu?

Kriget i Ukraina var en chans som inte kunde missas. Det är utan tvekan de s k globalisterna som dikterar Sveriges och Finlands Natoansökan. I praktiken är det Klaus Schwab och hans globalistiska anhang inom World Economic Forum som har drivit utvecklingen, via de nyckelpersoner som Schwab kontrollerar och belönar i Sverige och Finland. Finlands statsminister, den blott 34 – åriga Sanna Marin är en s k ”Young Global Leader” som utbildats och indoktrinerats i Schwabs globalistskola. De två svenska nyckelpersonerna är statsminister Magdalena Andersson och moderatledaren Ulf Kristersson som båda är ”Bilderbergade”, med vilket jag menar att de fått sin världsbild via globalisternas möten inom Bilderberggruppen.

Med ett Natomedlemskap fullföljer Sverige nedmonteringen av den svenska nationalstaten, helt i globalisternas intresse – men tvärtemot svenska folkets intresse. Genom internationella organisationer som EU, SIDA, Nato, FN, EU, WHO, UNICEF, IPCC m fl plundras det svenska folket in på bara skinnet. Makten och pengarna förs ut ur Sverige, till förmån för ansiktslösa byråkrater som till 100% går i globalisternas ledband, genom de provocerande höga ersättningar som de lyfter. För svenska skattebetalare återstår endast ett livslångt slit i form av arbetsvecka efter arbetsvecka som globalisternas slavar, mot en nödtorftig ersättning för att klara livhanken.

Natomedlemskapet sätter punkt för Sveriges självbild som ett exceptionellt land som rått sedan SIDA bildades 1965. Sveriges roll som världens samvete är nu över efter en epok som varat i 57 år. Förändringen är så omvälvande att man kan tala om en nationell könskorrigering, som leder till ett Sverige i ny skepnad. Som ett europeiskt land bland andra kan förhoppningsvis Sverige dra ned på sina ekonomiska och politiska åtaganden, vilket eventuellt kan öppna för en förnuftig migrationspolitik och en minskning av miljardrullningen till utlandet. Men hur det blir med den saken är osäkert eftersom Sveriges öden styrs av globalisterna, vars slutliga mål är att förinta den svenska nationalstaten en gång för alla och då är muslimsk massinvandring ett oöverträffat verktyg.

Det Sverige egentligen behöver är en revolution där svenska folket återtar makten och de rikedomar som folket har skapat genom hårt arbete i generationer.