Betydelsen av fria medier kan inte överskattas

Det bestialiska mordförsöket på den lilla flickan i Skellefteå för en månad sedan påstods till att börja med ha utförts av en 13-årig pojke. Pojken som visade sig vara från Etiopien hade fått permanent uppehållstillstånd bara en vecka innan mordförsöket. Pojken var känd som en tickande bomb av de sociala myndigheterna och det ansågs bara vara en tidsfråga innan något fruktansvärt skulle ske. Trots sin ringa ålder hade 13-åringen en vuxen mans kropp, vilket senare visade sig bero på att han i verkligheten är betydligt äldre än vad som först uppgavs och vad som registrerats hos myndigheterna. För närvarande påstås han vara 15 år, men det mesta talar för att han är äldre ån så.

Det är sannolikt att den fruktansvärda händelsen i Skellefteå påverkar svenskarnas syn på massinvandringen av främlingar från andra kontinenter och därmed också resultatet i valet den 11 september. Medierna har som vanligt försökt att tona ned händelsen genom att kalla mordförsöket för ”misshandel” och genom att mörka gärningsmannens etnicitet och uppenbara åldersfusk, men tack vare de fria medierna har sanningen kommit fram.

För 22 år sedan då det skedde en liknande händelse i Arvika fanns inga fria medier. Några veckor innan valet 1998 hittades den 4-årige pojken Kevin död i vattnet. Obduktionen visade att han bragts om livet på land, alltså att han inte hade drunknat. En omfattande polisutredning igångsattes. I utredningen fanns en 13-årig kurdisk pojke som hade en problematisk bakgrund som innefattade våld och sexuella övergrepp. Liksom i Skellefteå-fallet hade denne 13-åring en vuxen mans kropp. Det är oklart om hans uppgivna ålder var korrekt, men det verkar inte troligt.

När det kom till den socialdemokratiska regeringens kännedom att den huvudmisstänkte i detta mycket uppmärksammade fall, var en kurdisk pojke reagerade regeringen snabbt och resolut. Enligt poliserna som jobbade med utredningen av Kevins död ringde den socialdemokratiska justitieministern Laila Freivalds i stort sett dagligen till polisen som ledde utredningen. Budskapet var kristallklart: Mordet i Arvika fick inte bli en fråga som triggade en debatt om invandringen inför valet. Den kurdiske pojken avfördes ur utredningen trots att hans påstådda alibi hade spräckts.

Polisen i Arvika jobbade enträget vidare för att uppvisa ett önskat resultat. Under förhören med totalt 482 personer, varav många barn, fann de en 5-årig kompis till Kevin som trodde sig ha gjort någon observation. 5-åringen blev genast huvudmisstänkt och kom tillsammans med sin 7-årige storebror att bli en lämplig lösning på mordet. Det fastslogs att de svenska, blonda pojkarna hade dödat Kevin och att de trots avsaknad av fysiska krafter förflyttat kroppen en längre sträcka och lagt den i vattnet. Kevins kropp hade inga släpmärken. Det var tydligt att kroppen burits av någon med avsevärt större kroppskrafter än de små pojkarna. Pojkarna förklarades till slut skyldiga ändå och omhändertogs av de sociala myndigheterna, med följden att både deras och deras familj fick sina liv förstörda.

De två bröderna ”erkände” aldrig något trots många timmar av pressande förhör, av den enkla anledningen att de var fullständigt oskyldiga. I mars 2022 förklarades bröderna vara oskyldiga och erhöll vardera en miljon kronor i ersättning från staten.

Idag hade Kevinfallet fått en annan utgång, eftersom det finns fria medier som outtröttligt granskar maktens övergrepp. Den kurdiske gärningsmannen skulle inte ha kunnat avföras ur utredningen utan motivering. Avseende mordförsöket i Skellefteå är det idag knappast troligt att den socialdemokratiske justitieministern ens skulle våga försöka sig på att ingripa och kasta skulden på oskyldiga svenska barn. De fria mediernas betydelse kan inte överskattas.

Grönt stål i Norrbotten – ett galet chicken race

I Norrbotten pågår två megaprojekt för fossilfri tillverkning av så kallat grönt stål. Tillverkningen kommer att kräva enorma mängder elektrisk ström som inte kommer att finnas tillgänglig, vilket får frågetecknen att hopa sig över de båda projekten.

Vid traditionell framställning av järn hettas malmen upp i en masugn genom förbränning av koks vilket får malmens järnoxider att löses upp. De frigjorda syreatomerna binder sig istället med med koksens kolatomer så att koldioxid (CO2) bildas och släpps ut. Järnframställning står för 7% av världens totala utsläpp av CO2. I Sverige som är en betydande exportör av stål uppgår utsläppen till hela 12%.

Sverige går nu i bräschen för att omdana världens järnframställning genom att skapa en ny och klimatsmart process, i vilken malmen hettas upp genom förbränning av vätgas (H2). Då binder sig det frigjorda syret med vätet så att helt ofarlig vattenånga bildas och släpps ut. Här har Sverige en möjlighet att förändra världen och samtidigt skapa en stor exportindustri i form av ”grönt stål” samt teknik och kompetens kring den nya processen. Ambitionerna är hedervärda och alla önskar vi att projekten för tillverkning av grönt stål ska krönas med framgång.

 De statliga aktörerna LKAB och Vattenfall har tillsammans med börsnoterade SSAB (där LKAB är största ägare) bildat bolaget Hybrit Development AB som med hjälp av vätgas ska igångsätta storskalig tillverkning av så kallad järnsvamp i Gällivare. F n pågår utveckling i Luleå, som snart ska följas av testproduktion i Gällivare. Full produktion ska uppnås 2034.

I Svartbyn utanför Boden pågår ett annat megaprojekt som drivs av H2 Green Steel AB med riskkapitalisten Harald Mix som största ägare. H2Green Steel marknadsförs som ett projekt som drivs med privata pengar, men en närmare granskning visar att en stor del av finansieringen är garanterad av staten. H2Green Steel ska redan om två år vara uppe i en produktionskapacitet om 2,5 miljoner ton grönt stål per år, vilket är i paritet med SSAB:s produktionsvolym i Luleå. 2030 ska H2Green tillverka 5 miljoner ton grönt stål per år, vilket är mer än SSAB:s hela produktion i Sverige. Här kan man ana en konflikt i form av oönskad konkurrens från H2Green Steel, vilken troligen är förklaringen till LKAB:s häpnadsväckande uttalande att de inte har någon malm att leverera till H2Green Steel. Och skulle de ha malm så hävdar LKAB att järnvägskapaciteten ändå inte räcker till för att leverera.

Det finns ett gemensamt krux för de båda megaprojekten i Gällivare och Boden. Enorma mängder vätgas måste tillverkas, vilket ska ske genom så kallad elektrolys där vanligt vatten är råvaran. H2 Green Steel har ansökt om tillstånd att ta upp 2 000 liter vatten per sekund från Luleälven. Med hjälp av elektrisk ström spjälkas vattnet upp i syre och väte, vilket kräver stora mängder el. Det går åt 50 kWh för att producera ett kilo vätgas, som i sin tur ger 33 kWh energi. På vägen till vätgas förloras alltså 34% av den tillförda elektriska energin.

När både Hybrit och H2Green Steel är i full swing något år in på 2030-talet kommer de tillsammans, årligen att förbruka uppskattningsvis 80TWh elektricitet, vilket motsvarar hela Finlands elförbrukning, eller om man så vill motsvarande halva Sveriges förbrukning. För att få något att relatera till kan man jämföra med kärnkraftverket Forsmark, vars tre reaktorer totalt producerar 25 TWh per år. Det krävs alltså tio kärnkraftsreaktorer av Forsmarktyp för att tillgodose det gröna stålets elbehov i Norrbotten, vilket får mig att fundera över hur grönt stålet egentligen är. Väljer man vindkraft, där nämnde Harald Mix har stora intressen, krävs 1 400 vindkraftverk höga som Eiffeltornet och minst sagt omfattande uppbyggnad av ledningsnät. Kanske ser Mix chansen att slå två flugor i en smäll.

H2Green Steel har idag viss finansiering, en grovplanerad tomt i Svartbyn och en intressant idé samt ett nyligen tecknat avtal med Statkraft, som är norska statens motsvarighet till Vattenfall, om köp av 14 TWh elektrisk ström per år. Svenska Kraftnät har dock sagt att det tar 12 år att bygga den ledningskapacitet som krävs för att distribuera den elektriska strömmen. Med tanke på att ingen järnväg finns, ingen malm och att tekniken är oprövad i större skala känns det väl optimistiskt att storskalig produktion är igång redan om två år.

Den enda fungerande lösning som jag kan se för elbehovet är att bygga nya kärnkraftverk, med kanske vardera 3-4 reaktorer i Gällivare respektive Boden, vilket minimerar behovet av ny ledningskapacitet, men det känns inte så troligt att detta sker. Nämnas bör dock att Finland kan bli en elexportör av rang när de fått upp farten på världens största kärnkraftverk i Olkiluoto som är under intrimning.

I tillägg till ovan nämnda projekt bör spanska Grupo Fertiberia nämnas, som är Västeuropas största tillverkare av konstgödsel. Bolaget har aviserat en satsning på 10 miljarder SEK för att bygga en jättelik produktionsanläggning för konstgödsel någonstans i Luleå- / Bodentrakten 2025 / 26. Produktionen av konstgödsel kräver enorma mängder av vätgas (!), som ska tillverkas med hjälp av den billiga gröna elen i Norrbotten. Det verkar inte troligt att spanjorerna har hör talas om planerna för grönt stål i Norrbotten. I sammanhanget bör också nämnas Facebooks största anläggning utanför USA, som finns i Luleå. Anläggningen förbrukar subventionerad elström i paritet med en medelstor stad.

Hybrit och H2Green Steel rusar mot varandra i ett chicken race som riskerar att sluta i en megakrasch. Min gissning är att det blir statliga Hybrit som drar det längsta strået, genom att bolaget i hög grad har kontroll över nyckelspelarna LKAB, Vattenfall, SJ och Svenska Kraftnät. Det verkar också troligt att statliga Hybrit i högre grad kan driva riksdag, länsstyrelse och kommuner framför sig, vilket torde vara nödvändigt för att komma i mål. Det känns överhuvudtaget som att Hybrits planer är mer genomtänkta och realistiska avseende tidsplanen, även om stora frågetecken kvarstår. H2Green Steel tycks dock springa betydligt fortare vilket gör att bolaget inte ska underskattas.

Några kommer att förlora väldigt mycket pengar på denna galenskap och jag tror mig veta vilka som kommer att förlora mest: Skattebetalarna.

Globalisterna rånar svenska folket via vindkraften

Sverige har avvecklat sex av de tidigare totalt 12 kärnkraftsreaktorerna, samtidigt som behovet av elektrisk ström ökar i snabb takt. Att ekvationen inte går ihop har svenska folket fått erfara via sina elräkningar som skjutit i höjden.

Kopplingen till den internationella spotmarknaden Nord Pool för elektrisk ström har bara förvärrat situationen eftersom Tyskland i år kommer att stänga de sista tre av sina tidigare totalt 19 reaktorer. Tysklands ekvation går inte heller ihop, särskilt som landet bedriver en konfrontationspolitik mot Ryssland vars naturgas annars skulle ha kunnat lindra smärtan. Det kommer att bli en kall och mörk vinter i många tyska hem. Många industrier kommer att tvingas stänga. Vad detta kommer att leda till törs jag knappt spekulera om.

Men svenska folket behöver dessbättre inte känna någon oro. Vindkraften kommer att leverera istället för den nedlagda kärnkraften. Åtminstone är det vad energiminister Khashayar Farman med uppbackning av miljöminister Annika Strandhäll säger så här inför valet, medan deras chef; statsminister Andersson nickar energiskt. Tyvärr tyder inget på att någon av de tre ens har basala kunskaper om vare sig Sveriges elsystem eller om elproduktion i allmänhet. Inget tyder heller på att de har en aning om hur lång tid projekt av denna karaktär tar i verkligheten.

Utbyggnaden av vindkraften har visat sig vara behäftad med många hinder, förutom att vindkraft av tekniska orsaker ändå aldrig kan bli mer än ett komplement till planerbara kraftkällor som kärnkraft, vattenkraft eller olja- / gaskraft. Ett av många hinder är att bostadsfastigheter som ligger i närheten av vindkraftverk blir osäljbara, vilket innebär en ekonomisk katastrof för husägarna. Ingen vill bo vid fågelkvarnar höga som Eiffeltornet som kastar rusande skuggor, susar och bullrar lågfrekvent med ljus som blinkar om natten. Särskilt inte om man valt att bosätta sig på landet för att för att jaga, fiska och plocka svamp eller bara för att ströva runt med hunden och njuta av naturens frid. För att inte tala om själva byggprocessen då byggandet av de gigantiska betongfundamenten, transporten av de enorma byggelementen och kabeldragningen kräver att nya vägar byggs kors och tvärs genom landskapet.
Vid all annan påtvingad exploatering löser staten eller kommunen ut fastighetsägarna, men så ska inte ske avseende vindkraften, vilket kommer att utlösa mycket starka protester bland de stackars människor som får sina liv och sina privatekonomier sönderslagna.

För att kväva de uppflammande protesterna påstår regeringen att utbyggnaden av vindkraften ska ske långt ute till havs. Realistiska bedömningar säger att det kommer att ta cirka 12 år att genomföra dessa i all hast påkomna projekt, men jag kan redan nu säga att dessa projekt aldrig någonsin kommer att genomföras (av utrymmesskäl diskuteras inte skälen till detta här).

80% av den svenska vindkraften ägs av utländska intressenter, varav åtskilliga har sina hemvist i skatteparadis. Några av dessa ljusskygga bolag kontrolleras av kända svenska riskkapitalister, som via s k skattesnurror i decennier har sugit ut svenska folket genom att inte betala skatt på sina vinster (vilket ger dem en otillbörlig konkurrensfördel gentemot skattebetalande konkurrenter). Den största ägaren av vindkraft i Sverige är dock den kinesiska statens kärnkraftsbolag. De utländska vindkraftsinvesteringarna kommer att generera noll skattekronor i Sverige. Ändå får utlänningarna använda det svenska elnätet helt kostnadsfritt. Den enorma kostnaden för kabeldragningen som krävs för att ansluta vindsnurrorna till elnätet kommer att bekostas av svenska skattebetalare och av konsumenterna som får det på räkningen.

Vindkraften är bara en av globalisternas många metoder för att suga ut svenska folket och man kan undra varför regering och riksdag låter detta ske. De andra metoderna för utsugning av svenska folket är mer kända då de stavas FN, EU, WHO, IPCC, SIDA, SEI, UNCTAD, UNICEF, WBG, IMF för att nämna några av de parasiterande organisationer där politikerklassen åtnjuter löner som gör dem till mångmiljonärer på några få år.

Svenskt Natomedlemskap – En nationell könskorrigering

Efter 200 år av alliansfrihet kastar svenska politiker hastigt och lustigt den svenska säkerhetspolitiken i soporna. Men det handlar om mer än säkerhetspolitik – Sverige blir nu ett europeiskt land bland andra.

Om någon för bara tre månader sedan hade förutspått att Sverige våren 2022 skulle ansöka om medlemskap i Nato 2022 skulle vederbörande ha blivit utskrattad. Alliansfriheten som upprätthållits i över två sekler och en allmänt avog inställning till USA och Nato har varit hårt cementerad inom den svenska socialdemokratin, så varför denna plötsliga och högst sensationella kovändning?

Det anförda skälet är att Sverige hotas av Ryssland, som visat sig vara aggressivt och hotande genom angreppet på Ukraina, vilket dock var en logisk händelse som kunnat förutses åtminstone sedan annekteringen av Krim 2014. Ingen säkerhetspolitisk expert torde vara det minsta förvånad. Dessutom har Ryssland kört fast i Ukraina, vilket visar att Rysslands militära kapacitet har varit överskattad. Med fulla händer i Ukraina torde det eventuella hotet från Ryssland kraftigt ha minskat. Ryssland saknar militära resurser att angripa Sverige och Finland, bortsett från missilangrepp på distans. Det paradoxala är att det som möjligen skulle kunna provocera fram ett missilangrepp från Ryssland är just Natoanslutningen. Så varför ansöker Sverige om medlemskap just nu?

Kriget i Ukraina var en chans som inte kunde missas. Det är utan tvekan de s k globalisterna som dikterar Sveriges och Finlands Natoansökan. I praktiken är det Klaus Schwab och hans globalistiska anhang inom World Economic Forum som har drivit utvecklingen, via de nyckelpersoner som Schwab kontrollerar och belönar i Sverige och Finland. Finlands statsminister, den blott 34 – åriga Sanna Marin är en s k ”Young Global Leader” som utbildats och indoktrinerats i Schwabs globalistskola. De två svenska nyckelpersonerna är statsminister Magdalena Andersson och moderatledaren Ulf Kristersson som båda är ”Bilderbergade”, med vilket jag menar att de fått sin världsbild via globalisternas möten inom Bilderberggruppen.

Med ett Natomedlemskap fullföljer Sverige nedmonteringen av den svenska nationalstaten, helt i globalisternas intresse – men tvärtemot svenska folkets intresse. Genom internationella organisationer som EU, SIDA, Nato, FN, EU, WHO, UNICEF, IPCC m fl plundras det svenska folket in på bara skinnet. Makten och pengarna förs ut ur Sverige, till förmån för ansiktslösa byråkrater som till 100% går i globalisternas ledband, genom de provocerande höga ersättningar som de lyfter. För svenska skattebetalare återstår endast ett livslångt slit i form av arbetsvecka efter arbetsvecka som globalisternas slavar, mot en nödtorftig ersättning för att klara livhanken.

Natomedlemskapet sätter punkt för Sveriges självbild som ett exceptionellt land som rått sedan SIDA bildades 1965. Sveriges roll som världens samvete är nu över efter en epok som varat i 57 år. Förändringen är så omvälvande att man kan tala om en nationell könskorrigering, som leder till ett Sverige i ny skepnad. Som ett europeiskt land bland andra kan förhoppningsvis Sverige dra ned på sina ekonomiska och politiska åtaganden, vilket eventuellt kan öppna för en förnuftig migrationspolitik och en minskning av miljardrullningen till utlandet. Men hur det blir med den saken är osäkert eftersom Sveriges öden styrs av globalisterna, vars slutliga mål är att förinta den svenska nationalstaten en gång för alla och då är muslimsk massinvandring ett oöverträffat verktyg.

Det Sverige egentligen behöver är en revolution där svenska folket återtar makten och de rikedomar som folket har skapat genom hårt arbete i generationer.

Apropå bränderna i Skara

Vi äro pyromaner ifrån Skaraborg
Vi äro pyromaner ifrån Skaraborg
Vi kan bränna skolor o dagis ned
Vi kan elda bostadshusen upp

Vi kan skjuta vilt med automatkarbin
Vi kan skjuta vilt med pistol

Vi kan spränga
BOM-faderallan
BOM-faderallan
BOM-faderallan
Vi kan spränga
BOM-faderallan, BOM-faderallan-lej

Ett fungerande och realistiskt program för återvandring

Alla demografiska prognoser talar sitt tydliga språk; Vi svenskar har snart förlorat vårt land. Går det att göra något åt saken innan allt är för sent?

Sverige befinner sig i fritt fall. Om 40 år svenskarna en minoritet i det som en gång var deras land. Vårt land håller snabbt på att förvandlas till ett fattigt och kaotiskt land, som liknar de muslimska länderna i Mellanöstern, Afrika och Centralasien. Men det är inte bara våldet och kaoset som tilltar. Sveriges demokrati är dödsdömd genom den snabba tillväxten av islam, vars fundament är att sharialagarna står över demokratin. Klockan är nu fem minuter före midnatt då ett evigt mörker kommer att sänka sig över vårt land. Vi svenskar måste ta den allra sista chansen att rädda vårt enda hem på jorden. Med en resolut plan för återvandring går det faktiskt att återskapa det trygga och fredliga samhälle som vi hade för bara ett par decennier sedan. Och det går att åstadkomma utan tvång och lidande men målet måste vara tydligt: Uppåt en miljon av de illegala asylbedragare som trängt sig in i vårt land ska återvända till sina hemländer, där fred faktiskt råder. Vi ska hjälpa de illegala invandrarna att återvandra genom ett paket som huvudsakligen består av ekonomiska incitament, men som även innehåller en viss grad av tvång.

Det första steget är att lägga ned Migrationsverket och använda dess budget för att sätta upp Återvandringsverket, vars enda mål är att driva på återvandringen. Nästa steg är att lägga ned SIDA och använda cirka 35 miljarder SEK av dess årliga budget för att finansiera återvandringen. Vi måste vara medvetna om att såväl återvandrarna som myndigheterna i deras hemländer måste smörjas. Återvandringsavtal måste upprättas med alla hemländer, vilket innebär att de tidigare SIDA-pengarna ändå kommer fattiga länder till godo.

Sverige ska köpa fängelseplatser i hemländerna. Eftersom en svensk fängelseplats kostar kanske 10 gånger mer är detta enkelt löst utan att det kostar en enda extra krona. Brottslingen avtjänar sitt straff i hemlandet. Sverige fortsätter att betala samma kostnad som tidigare, med skillnaden att pengarna går till hemlandets statsapparat. Detta är en mycket bra affär för hemlandet och även för Sverige, eftersom utvisningen med automatik är verkställd. Dessa utvisningar genomförs med flygplan som den svenska staten leasar efter behov. Via ambassaderna upprättas en svensk organisation som hjälper till med mottagandet i hemländerna.

Återvandringsverket upprättar ett register över de illegala invandrarna. Felaktiga medborgarskap återkallas liksom permanenta uppehållstillstånd. Återvandringsverket upprättar en prioriteringslista eftersom det inte är möjligt att alla åker hem samtidigt. De som har etablerat sig i Sverige genom att de försörjer sig själva och har lärt sig svenska undantas, förutsatt att de inte dömts för något brott med fängelse i straffskalan.
Alla som mottar bidrag meddelas att de kommer att utvisas ur Sverige på livstid med ett fastställt datum då utvisningsbeslutet börjar gälla, lämpligen 12 månader efter mottaget meddelande. Tveksamma fall avgörs av Återvandringsdomstolar som har ersatt de tidigare Migrationsdomstolarna.

Alla som frivilligt lämnar Sverige innan utvisningen börjar gälla får en garanti från svenska staten att deras nuvarande bidragsnivå ska fortsätta att betalas till dem i hemlandet under en femårsperiod med en avtrappning med 20% per år. Dessutom erbjuds varje individ 100 000 kr i startbidrag, samma nivå oavsett ålder. Svenska staten ersätter resekostnaderna. Återvandrarna får en mycket god ekonomisk situation i sina hemländer.

Avtalet mellan hemvändarna och den svenska staten vinner laga kraft, när hemvändarna lämnar Sverige. Speciella återvandringskontor sätts upp på Arlanda, Landvetter och Kastrup där alla som har dubbla medborgarskap lämnar ifrån sig sina svenska pass. De som måste behålla sitt svenska pass för att passera hemlandets passkontroll får istället en stämpel i passet, som gör att de inte kan återvända. Topsning görs för upprättande av DNA-register, fingeravtryck tas. Vid hemkomsten återlämnas de svenska passen till den svenska mottagarorganisationen.

För de som inte hörsammar utvisningsbeslutet väntar en bistrare situation. Ett icke hörsammat utvisningsbeslut leder med automatik till ett års fängelse som avtjänas i hemlandet. Inga som helst bidrag kan då lyftas från Sverige, vilket är logiskt då utvisningar som verkställs av svenska staten är mycket kostsamma.

Självfallet finns många praktiska frågor att lösa, vilka beslutas av Återvandringsdomstolarna. Förmildrande omständigheter kan t ex finnas när barn etablerat sig i svenska skolor, förutsatt att deras föräldrar inte har dömts för brott, eller i de fåtal fall när återvandrare verkligen riskerar försöljelse i sina hemländer.

En annan frågar är vilka effekter som uppstår när hundratusentals människor lämnar Sverige. Det blir upp till Återvandringsverket att styra hastigheten i återvandringen.

Fördelen med ovan beskrivna system är att merparten av återvandringen sker på frivillig basis och att återvandrarna själva bokar sina hemresor och genomför dem med befintliga flygbolag, vilket är oerhört mycket billigare än andra metoder. Frivilligheten och generositeten i återvandringsprogrammet gör också att Sverige i stort sett kommer att förskonas från våldsamma protester.

Inklusive bidrag och alla andra kostnader kommer återvandring av en miljon personer att kosta mellan 150 – 200 miljarder SEK, vilket ska jämföras med SIDA:s budget på cirka 50 miljarder per år. Om återvandringen genomförs under en femårsperiod behöver inga skattepengar tillföras systemet. All finansiering finns redan på plats.
 Inom några få år uppnås en mycket god ekonomisk effekt, som ger utrymme för kraftigt sänkta skatter och betydligt högre levnadsstandard. Vårt samhälle skulle snabbt återhämta sig och bli ett tryggt folkhem för all framtid för alla som hör hemma i Sverige.

Ett generöst men radikalt återvandringsprogram gör att alla parter går ut som vinnare. Nu när till och med det regerande partiet – Socialdemokraterna – har börjat att tala om återvandring kan det kanske vara möjligt att uppnå en riksdagsmajoritet för att rädda vårt samhälle och våra barns framtid.

Barcelonaavtalet och råttan i pizzan

Alla vi som bekymrar oss över islamiseringen av Västeuropa läser då och då om det s k Barcelonaavtalet från 1995, som påstås vara roten till den muslimska massinvandringen som har lett till grundläggande förstörelse av vårt samhälle. Det som sägs om ”Barcelonaavtalet” på sociala medier kan kortfattat kokas ned till att EU öppnade portarna för muslimsk massinvandring mot att garanteras oljeleveranser på lång sikt. Det påstås också att EU-länderna förband sig att anpassa sina lagar så att muslimska traditioner inte längre skulle stå i strid mot lagen. Många menar att de europeiska politikerna köptes och att avtalet i praktiken är en ondskefull plan för hur Europas nationalstater ska krossas och bli muslimska.

Till sist drev min medfödda nyfikenhet mig till källan, alltså det dokument som undertecknades 28 november 1995. Till min förvåning var dokumentet blott 14 sidor, inklusive deltagarförteckning. Det tog cirka 10 minuter att skumma igenom dokumentet, vilket jag rekommenderar alla som är intresserade av fakta och sanning att göra. Dokumentet finns på https://eeas.europa.eu/archives/docs/euromed/docs/bd_en.pdf

Än mer förvånad blev jag över dokumentets innehåll. För det första är detta en deklaration – d v s en avsiktsförklaring – inte ett avtal. Dokumentets officiella och korrekta namn är ”Barcelonadeklarationen”, som undertecknades i samband med ”The Euro-Mediterranean Conference – 27-28 november 1995”. Som namnet antyder var detta en konferens som handlade om länderna kring Medelhavet. Deltagarlistan utgjordes av ländernas utrikesministrar, bortsett från PLO:s ledare Yassir Arafat som deltog utanför den ordinarie deltagarlistan. Det enda Medelhavsland av betydelse som saknades var Libyen, som på den tiden regerades av den oftast oregerliga diktatorn Khadaffi.

Samtliga av de då 15 medlemmarna i EU deltog, vilket förklarar Sveriges och Finlands deltagande. Lena Hjelm-Wallén som var utrikesminister i den socialdemokratiska regeringen undertecknade deklarationen för Sveriges räkning, för vilket hon blivit uthängd och hatad. Sverige som hade varit EU-medlem i blott 10 månader närvarade i stort sett som observatör, då Sverige av naturliga skäl inte är särskilt involverat i Medelhavsregionen.

Barcelonadeklarationens innehåll är en lös deklaration om att Medelhavsländerna ska sträva efter fred och stabilitet i regionen samt att förbättra det allmänna välståndet och de demokratiska rättigheterna.

Medelhavsländerna enades enligt Barcelonadeklarationen om samarbeten och förbättringar inom följande områden:

  • Frihandel
  • Harmonisering av standards och regelverk
  • Ekonomiskt och finansiellt samarbete
  • Kulturellt utbyte
  • Energi
  • Miljö och hållbarhet
  • Turism
  • Vetenskap
  • Industri
  • Jordbruk
  • Fiskerirättigheter
  • Bekämpning av terrorism och droghandel
  • Migration

Dokumentet på 14 sidor slår alltså fast att Medelhavsländerna bör samarbeta på alla tänkbara områden för att öka regionens välstånd, vilket enligt min mening är en välmenande och oklanderlig ambition, som Sverige givetvis ställde sig bakom.

Vad gäller migration så nämns helt kort att den bör vara reglerad och att illegal migration ska motarbetas.

Vad avser ryktet om att politikerna sålde Europa i utbyte mot olja så kan konstateras att Libyen som är den enda betydande oljenationen kring Medelhavet inte deltog. Inga deltagare fanns från oljenationerna på Arabiska halvön, inte heller från Iran eller Irak. Ordet ”olja” nämns inte en enda gång i dokumentet.

Min slutsats är att konspirationsryktena om ”Barcelonaavtalet” är en skröna i nivå med ”Råttan i pizzan”.

De som känner mig och min starka avsky mot islam vet att jag inte har anledning att försvara eller bortförklara något rörande Barcelonadeklarationen. Jag vill bara som alltid att rätt ska vara rätt – åsikter ska baseras på fakta och sanning, inte på vandringssägner.

I slutet av deklarationen nämns dock att nästa möte skulle ske i Madrid. Vad som hände på detta möte saknar jag kännedom om.

De verkliga terroristerna sitter på höga poster

Sverige och Sri Lanka. Det finns anledning att jämföra dessa två länder. Det ena i Skandinavien, det andra i Sydostasien. Båda drabbade av islamisk terror. Men medan Sri Lanka tar hårdare tag mot terroristerna, beter sig Sverige uppseendeväckande slappt och handlingsförlamat. I måndags införde Sri Lanka en ny terrorlag för att bekämpa religiös radikalisering. I Sverige har regeringen en annan syn på saken. Här arbetar våra folkvalda på en ny terroristlag, men i motsats till lankesernas terroristlag är den svenska riktad mot det egna folket. Socialdemokraterna är sedan 1990-talet bevisligen djupt insyltade i en ohelig allians med muslimska organisationer där muslimska röster byts mot tunga poster för muslimer. Även Miljöpartiet och i viss mån Centerpartiet har avslöjats att ha samröre med muslimska terroristorganisationer. Det skriver författaren och företagaren Arne Weinz i dagens gästkrönika.

I måndags införde Sri Lanka en ny terrorlag för att bekämpa religiös radikalisering. Dagen efter greps den muslimske politikern Mohamed Azath Salley, anklagad för att stödja muslimsk extremism. Salley har under många år uppmanat muslimerna på Sri Lanka till Jihad, ett heligt krig för att utplåna öns otrogna som utgör 91% av befolkningen.
Salley har också hävdat att muslimer endast lyder under sharialagar, vilket fick inrikesminister Sarath Weerasekare – Sri Lankas motsvarighet till Mikael Damberg – att uppmana Salley att flytta till Saudiarabien. Så skulle aldrig Damberg säga.

Sri Lankas motsvarighet till statsminister Löfvén – President Rajapaksa – har meddelat att personer som misstänks för ”våldshandlingar eller religiösa, rasistiska och samhälleliga utspel som skapar fientlighet mellan grupper” ska gripas. Ord och inga visor.

I Sverige göds istället muslimska organisationer – varav flera är öppet islamistiska – med skattepengar, varav ett antal har grundats och byggts upp med hjälp av socialdemokraterna, inte minst genom insatser av statsministerfrun Ulla Löfvén.
Ett flertal av dessa muslimska organisationer har beslagits med kopplingar till bl a muslimska brödraskapet som är terroriststämplat i ett flertal länder, vilket även inkluderar några muslimska länder.

Den nya terroristlagen som planeras är en idé om förbud mot rasistiska organisationer och ”samröre” med dylika, som lanserats av justitieminister Morgan Johansson. Redan nu står det klart att förslaget kommer att inkludera förbud mot vissa särskilt angivna politiska uppfattningar, sannolikt också ”samröre” med personer som hyser sådana kriminaliserade åsikter.

Om man betraktar den nya lagen utan ett raster av vänsteråsikter framför ögonen bör ledande socialdemokrater och miljöpartister alltså dömas för samröre med muslimska terrorister, men det är inte så lagen kommer att tillämpas.
Lagen är tänkt att användas mot högerextremister, i synnerhet mot Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) som systemmedierna alltid utpekar som det stora hotet mot vårt land. Att NMR är en marginaliserad organisation med kanske ett par hundra medlemmar, låt vara högljudda och lurviga, och att organisationen aldrig utfört någon terrorhandling glöms så lätt bort.

Den av justitieminister Morgan Johansson ledda avdemokratiseringen av Sverige är mycket oroande. Den grundlagsskyddade yttrandefriheten är sedan länge kraftigt stympad, särskilt då den märkligt tillämpade HMF-lagen används för att tysta all kritik mot islam i synnerhet och mot massinvandringen i allmänhet. Detta har jag själv har fått känna på då en muslimsk åklagare beslutat att väcka åtal mot mig för HMF, trots att inte ett enda invektiv använts i min sakliga, rättframma och högst berättigade islamkritik.

Den nya terroristlagen är ytterligare en inskränkning av yttrandefriheten som i praktiken förbjuder regimkritik, eftersom all kritik mot den huvudlösa migrationspolitiken också är regimkritik. Det verkar som regeringen strävar mot ett generellt tankeförbud rörande invandring, som troligen kommer att användas för att jaga sverigedemokrater och deras sympatisörer.

Under 2019 grep SÄPO sex muslimska hatpredikanter, vilka senare släpptes då lagen inte tillät utvisning. Dessa hatpredikanter borde åtalas för HMF-brott, men som HMF-lagen tillämpas kan svenskar aldrig betraktas som en folkgrupp. Det är alltså fritt fram att hetsa mot svenskar. Kanske vore det mer angeläget se över HMF-lagen och vår lagstiftning gällande utvisningar, än att stifta en lag mot inbillade högerextremister?

Samma dag som jag skriver denna krönika läser jag i Aftonbladet ett referat av en alldeles färsk rapport från SÄPO som varnar för ökat säkerhetshot.

”Vad gäller den högerextrema miljön konstaterar Säpo att gränsen mellan våldsbejakande och icke våldsbejakande extremism blivit allt mer diffus. Man lyfter att intresset för miljö- och djurrättsfrågor har ökat.”

Aftonbladet lyckas klumpa ihop ”högerextrema miljöer” med djurrättsaktivism, trots att alla vet att de kriminella, våldsbejakande djurrättsaktivisterna återfinns på vänsterkanten, ofta inom anarkistiska organisationer som AFA och i smyg påhejade av mer respektabla organisationer som Ung Vänster.

SÄPO säger ingenting om muslimsk terrorism, men jag kan på rak arm räkna upp ett flertal muslimska terrordåd i Sverige: Alldeles nyligen knivhöggs sju personer i Vetlanda, med mycket allvarliga skador. Vi minns också dubbelmordet på IKEA i Västerås, det misslyckade mordförsöket på konstnären Lars Vilks, Akilovs attack på Drottninggatan som skördade fem dödsoffer samt självmordsbombaren på Bryggargatan i Stockholm City, som dessbättre bara lyckades spränga sig själv till döds. Det finns fler, exempelvis ett stort antal knivhuggningar och misshandelsfall som bottnar i hat mot svenskar och som därför kan betraktas som terrorbrott. Men som av propagandamedier mörkas och sopas under mattan, ofta med luddiga bortförklaringar om gärningsmännens “psykiska ohälsa” och socioekonomiska faktorer.

Vad gäller terrordåd från högerextrema miljöer så kan jag inte komma på ett enda eftersom inget har inträffat. Så varför varnar då SÄPO för ett påhittat hot från högerextrema, men glömmer den grupp som stått bakom samtliga terrordåd och som öppet odlar antisemitism i dess mest ondskefulla mening (utplåning)? Jag kan faktiskt ge svaret:

När den första regeringen Löfvén tillträdde 2014 arrangerades ett antal möten mellan den nytillträdda regeringen och de så kallade ”mediehusen”, vilket betyder Bonnier och Schibstedt. Dessa möten är väldokumenterade och mynnade bland annat ut i att polisens så kallade demokrati- och hatbrottsgrupper bildades av Löfvéns specielle värdegrundstorped; den famöse, för att inte säga skandalöse Dan Eliasson.
Bakgrunden till regeringens möten med ”mediehusen” var att några kvinnliga journalister påstod sig ”få mejlkorgarna fulla” med hot- och hatmejl vilket nu skulle stävjas i demokratins namn.
Ingen enda journalist har dock kunnat styrka påståendet om de fulla mejlkorgarna, av den anledningen att det rör sig om ett utslag av politisk opportunism – överdrifter, och många gånger rena påhitt om man ska tala klartext. Ett färskt exempel är de “hat och hotmejl” Folkhälsomyndigheten säger sig ha fått – något som visade sig vara främst relevant kritik från besvikna medborgare, något enstaka formulerat i hårda ordalag, vilket tidskriften Kvartal visade vid en närmare granskning.
Själv brukar jag med en knapptryckning blockera oönskade avsändare, vid de faktiskt ganska få tillfällen då jag hotas eller skymfas av vänstertroll, som ibland påstår sig vara muslimer. Så kan också journalister göra. Skulle det röra sig om allvarliga hot så är det enkelt för polisen att via IP-adressen spåra och lagföra avsändaren.

Lögnerna om de ”fulla mejlkorgarna” ledde till en ur demokratisynpunkt förödande allians mellan regeringen och systemmedierna, som i sin tur ledde till att den förödande massinvandringen kunde genomföras av regeringarna Löfvén, utan kritik från medierna som istället mörkade och spred lögner. Den ovan beskrivna alliansen ledde till att medierna övergick till att granska medborgarna istället för makten, såtillvida att obekväma regimkritiker brunsmetas medan regeringen nickar belåtet.

Jag kommer osökt att tänka på den vänsterextrema rockgruppen Nynningen, som 1976 skaldade: ”De verkliga terroristerna sitter på höga poster…”. Nynningen menade att vänstermänniskor förföljdes av den svenska staten.  Nu har bössan vänts i motsatt riktning, även om det är socialdemokrater bakom siktet, nu som då.

Nynningen hade faktiskt rätt. Sveriges verkliga terrorister sitter ”på höga poster”, framförallt bestående av en kvartett socialdemokratiska män: Stefan Löfvén, Morgan Johansson, Mikael Damberg och Anders Ygemark. Jag kallar kvartetten för demokratins dödgrävare och jag reserver namnet för en framtida boktitel.

Som avslutning ger jag ytterligare ett par strofer från Nynningens ”De verkliga terroristerna”, som är minst lika gångbara idag som 1976:

”De verkliga terroristerna
Lever helt rått på att suga ut
Proletärer och fattigbönder”.

Jag tänkte närmast på att finansminister Margareta Andersson och den allmänne hantlangaren Anders Ygeman nu har gått ut i systemmedierna och krävt skattehöjningar, för att finansiera det gigantiska stödpaketet till EU som skuldsätter svenskarna i generationer framåt. Men det är förstås inte vad de säger.

ARNE WEINZ

Ett brott är begånget mot det svenska folket

Massinvandringen från Mellanöstern, Afrika och Centralasien har skett mot det svenska folkets vilja. Genom att mörklägga, desinformera och vinkla har politiker och medier vilsefört det svenska folket på ett sätt som bara kan beskrivas som en komplott. Det är dags att börja för en diskussion om hur de som bär ansvaret för vårt samhälles ödeläggelse ska straffas.

När den arabiska våren spred sig i Mellanöstern och Nordafrika reagerade globalisterna snabbt. Europa låg vidöppet och detta var precis vad de väntat på.

”Välgörenhetsorganisationer” som Open Society Foundation skeppade med början 2014 miljoner unga män över Medelhavet, varefter de togs emot av godhetsapostlar som kände sig kallade, oftast kvinnor som påfallande ofta var blonda.
Via kontantkort som frikostigt delades ut kunde resan mot norra Europa fortsättas med tåg och buss.
Få känner till att flyktingkatastrofen riggades av mörka krafter som vill kasta Europa i kaos det, samma mörka krafter som dagligen utövar ett stort inflytande över EU-politikerna i Bryssel. Money talks.

Locktonerna från Sverige

Samtidigt som Schengen-fällan slog igen under hösten 2014 tillträdde den första regeringen Löfven. På Medborgarplatsen på Södermalm talade en nyligen tillträdd, maktberusad, obildad och historielös statsminister inför jublande vänstermänniskor, som gladde sig åt att den nyliberala epoken Reinfeldt – Borg var till ända.

”Mitt Europa bygger inga murar”, skanderade Löfven. Applåderna ville aldrig ta slut och den leende statministern slickade villigt i sig ovationerna.

Medan Löfven talade eskalerade den svenska flyktingkatastrofen dramatiskt. Miljoner unga män från Mellanöstern och Afrika strömmade norrut genom ett gränslöst Europa och för många av dem var locktonerna från Sverige oemotståndliga. I Sverige blev man försörjd utan att behöva arbeta, vilket kunde läsas på de svenska ambassadernas hemsidor, på arabiska, somaliska och flera andra språk.
Många av de unga männen var analfabeter, men rykten om det svenska paradiset spreds ändå snabbt via mobiler och sociala medier.

Open Society Foundation tryckte upp instruktioner som delades ut till flyktingarna, där de uppmanades att göra sig av med sina ID-handlingar för att överbelasta mottagarländernas asylsystem. Många kom via färjorna från Tyskland. Ännu fler kom via Danmark, vars myndigheter cyniskt vinkade flyktingarna vidare till Sverige. Situationen var kaotisk, men alla som knackade på dörren till kungariket Sverige släpptes in.

Mediernas lögner

Medierna fylldes av bilder på kvinnor och barn som påstods vara på flykt och som nu behövde vår hjälp. I brist på autentiska bilder publicerades bilder från flyktingläger i Mellanöstern, som av mediekonsumenterna antogs vara tagna i Sverige. Journalisterna tävlade med varandra i att skriva känslosamma reportage i en patetisk tävling i godhetssignalering. Sanningen var att ytterst få kom från krigsområden. Det handlade om ekonomiska lycksökare, som det inte alls var synd om.

De massiva mediekampanjerna skapade närmast total hysteri bland svenska folket och bland deras politiska företrädare. Alla som hade det allra minsta att invända mot att vårt land invaderades av unga, aggressiva män utan skyddsbehov brunsmetades omedelbart som rasister och rentav som nazister. Ledande brunsmetare var som alltid Bonnier-medierna.

Idag torgför medierna att antalet asylksökanden bara är en bråkdel av när det var som värst 2015, men faktum är antalet nya svenskar fortfarande är cirka 10 000 per månad, bara det att det idag är andra kvoter. Mediernas lögner fortsätter alltså, utan tendens till självrannsakan.

Komplotten fortsätter

Det som skett och fortfarande sker är en komplott av medier, politiker, och politiserade myndigheter riktad mot det svenska folket. Journalistkåren tycks anse att deras jobb är att vilseföra allmänheten.

Inga svenskar skulle ha gått med på detta om de erhållit sanningsenlig och korrekt information.

Svenskar folket betalar priset

Idag betalar vi ett högt pris i form av skenande antal skjutningar, rån, våldtäkter, misshandel, stölder och bedrägerier. Sverige är numera ett kaotiskt samhälle som befinner sig i ett fritt fall, av vilket vi ännu bara ser början. Hur detta ska sluta är det få som ens vågar tänka på. Fler och fler talar om ett tänkbart inbördeskrig.

Det ekonomiska priset är enormt. Migrationskostnaderna ligger på hundratals miljarder kronor per år. Den öppna arbetslösheten ligger på rekordhöga 9% och många hävdar ett den korrekta siffran är uppåt 20%. Trots världens högsta skatter har sjukvården köer som är flera år långa. Äldre vanvårdas och serveras mat som knappt duger som djurföda. Pensionssystemet är på väg mot sammanbrott. De som går ut på arbetsmarknaden idag förväntas arbeta till 72 års ålder. Belöningen för ett strävsamt liv – där de flesta arbetande svenskar lever på lägre nivå än de som enbart parasiterar – blir en pension på 40% av slutlönen.

Sverige är bankrutt, men kan ännu en tid hanka sig fram på lånade pengar, genom att öka framförallt kommunernas skulder, tills den ekonomiska bubblan spricker – och vad händer då? Vårt samhälle går inte längre att känna igen. Sverige är förstört för evig tid.

De ansvariga ska ställas till svars

Det är dags att sätta sökarljuset på de som bär ansvaret för vårt lands förstörelse och vi vet vilka de är. De ska rannsakas inför tribunaler, dömas och straffas. Det handlar om tusentals landsförrädare och deras medlöpare och frågan är hur hårda straffen ska bli.
Ett lämpligt standardstraff för mindre brott mot det svenska folket skulle kunna vara fråntagande av medborgarskap samt livstids utvisning. För de som begått grövre brott mot det svenska folket väntar något helt annat.