”Civilsamhället utgörs av den tredje sektorn av samhället som är åtskild statsapparaten och näringslivet och i stället innefattar familjen och den privata sfären.” (Wikipedia). Sverige saknar ett fungerande civilsamhälle eftersom det har korrumperats genom ekonomiskt stöd som gör vårt civilsamhälle till en förlängning av statsmakten.

Existerar demokratin när regimkritiska författare ställs inför rätta?
En frisk demokrati kännetecknas inte bara av fria val där folkviljan tillsätter och avsätter sina makthavare. De politiska partierna ska verka oberoende av statsmakten. Det ska också finnas fria medier och politisk debatt med full yttrandefrihet, vilket tyvärr inte kännetecknar Sverige.

Staten och en familj styr i stort sett hela det informationsflöde som är grunden för människors åsiktsbildning. Nya lagar har stiftats som inskränker yttrandefriheten och gamla lagar har fått nya tillämpningar med samma effekt. Minst fem framgångsrika men regimkritiska författare har ställts inför rätta, vilket berättar mycket om tillståndet i vårt land.

Partistödet – och vips blev partierna beroende av staten
1965 beslutade riksdagen att ge ekonomiskt stöd till politiska partier, med den goda avsikten att främja demokratin. Idag hanteras stödet av Partibidragsnämnden som numera också delar ut särskilda pengar till partiernas kvinnoorganisationer.

Genom att partierna finansieras av staten är de beroende av statsmaktens gunst, vilket givetvis påverkar deras agerande. Partierna behöver inte längre sina väljare annat än på själva valdagen. Partierna leds av överbetalda livstidspolitiker som inleder sina banor som tonåringar i partiernas ungdomsförbund och som saknar kontakt med verkligheten, medan antalet partimedlemmar stadigt minskar.

Partistödet har skapat av avgrund mellan partierna och folket. Partierna känner inte längre någon plikt att representera sina väljare.

Presstödet – inte för vilken media som helst
Presstödet infördes 1965 samtidigt som partistödet. Idag hanteras stödet av Mediestödsnämnden som delar ut 678 Mkr till förlustbringande medier. Det är uppenbart att pengarna används för att gynna regimtrogna medier, medan de regimkritiska som regel stoppas med hänvisning till någon paragraf. Det har förekommit att regelverket ändrats enkom för att kunna neka stöd till misshagliga medier.

Kulturstödet – om du målar en smickrande bild av den som ger det
Via kulturdepartementet delas drygt 10 miljarder kronor ut till diverse föreningar, projekt och enskilda konstnärer. Få verksamheter drivs oberoende av statens välvilja och en överväldigande majoritet av kulturarbetarna är beroende av statens gunst. En förutsättning för att erhålla ekonomiskt stöd är att alla boxarna i värdegrunden är tickade. Det är inte konstigt att det knappt existerar regimkritisk konst i Sverige.

Statens muséer har förvandlats till propagandacentraler för normkritik och identitetspolitik.

SIDA – har inget emot att sponsra extrem islamism
SIDA som förfogar över en årlig budget på 50 miljarder kronor, sysslar tvärtemot vad folk tror inte bara med utlandsbistånd. 39 procent av SIDA:s budget av det totala biståndet, går till civilsamhället. ”En betydande del av det stödet går via svenska strategiska partnerorganisationer”, enligt SIDA. Antalet ”strategiska partnerorganisationer” uppgår till 17 stycken, varav ett par har avslöjats stödja obskyra organisationer som bland annat sysslar med extrem islamism.

Postkodlotteriet och Postkodstiftelsen – som gynnar allt annat än svenskar
Tack vare Postkodlotteriets förmenta verksamhet som välgörare, har organisationen gynnats och får gratis marknadsföring i medierna, inte minst i Statstelevisionen. Folk i allmänhet uppfattar Postkodlotteriet som ett statligt lotteri, men så är inte fallet. Postkodlotteriet som drivs av Novamedia Sverige AB delar via de sex medlemmarna i Postkodföreningen ut över en miljard kronor till 59 olika organisationer med vänsterprägel. En del av stödet ges till Postkodstiftelsen med Abbe Ibrahim som ordförande, som i sin tur fördelar pengarna vidare. Sedan 2019 har Postkodstiftelsen mottagit 1,8 miljarder kronor. Påfallande många av mottagarna har varit vänsterextrema, feministiska eller svenskhatande organisationer, som i många fall rent av kan betraktas som samhällsfientliga.

Expo – lever på förföljelse och svartmålning, med statens goda minne
Expo är en svenskfientlig organisation som påstår sig jobba mot rasism men som har en helt annan agenda. Expo finansieras av statliga bidrag och donationer från rika judar som George Soros, Gabriel Urwitz och David Lagercrantz.

Sverige har inget civilsamhälle värt namnet
I Sverige har civilsamhället i stort sett helt övertagits av staten som har sina tentakler överallt. I Sverige finns ingen tradition av privata donationer till fristående organisationer och verksamheter. I många länder som till exempel USA, förväntas rika privatpersoner bidra till civilsamhället och de drabbas av kritik och dåligt rykte om de inte gör det, men i Sverige kommer de rika undan kritiken genom att allt förutsätts betalas av staten.

Sveriges demokrati mår inte bra genom avsaknaden av ett fritt civilsamhälle och inskränkt yttrandefrihet. Staten har som ambition att styra precis allt och kritiker sparkas från sina jobb och hängs ut som samhällsfientliga i medierna. I värsta fall ställs de inför rätta för åsikts- och tankebrott. Sverige påminner om de kommunistiska regimerna som fanns i Östeuropa innan murens fall.

Enda sättet att återskapa en frisk demokrati är att rensa bort floran av statskontrollerade bidrag och att låta alla typer av organisationer leva sina egna liv oberoende av statsmakten. Men eftersom våra politiker är köpta genom partistödet så lär detta inte ske.

Skribent för Frihetsnytt: Arne Weinz