Tidöavtalet får Sverigevänner att jubla över att massinvandringen äntligen ska stoppas och att gängen ska knäckas med riktigt tuffa åtgärder, men mycket talar för att detta aldrig kommer att inträffa.

Hur regeringen tråcklades ihop

I och med att Sverigedemokraterna (SD) accepterade en roll som stödparti fanns det många ministerposter att fördela, särskilt som denna regering har fler ministrar än någon tidigare regering. Det var enkelt för Moderaterna (M) att köpa stöd från Kristdemokraterna (KD) och Liberalerna (L) genom att ge dem fler ministerposter än vad deras storlek motiverade. För M är det acceptabelt med färre poster än vad partiets storlek skulle motivera eftersom det uppvägs genom att M tar kontroll över de tyngsta områdena, samt givetvis posten som regeringschef.

Tre jublande partiledare

När ledarna för regeringspartierna presenterade sina ministrar kunde alla tre jublande berätta om sina stora framgångar. Ulf Kristersson för att han lyckats få ihop en regering där han är Statsminister och där moderata ministrar rattar tunga områden som utrikespolitik, försvar och rättsväsende. Ebba Busch för att KD fick sex ministerposter, vilket är dubbelt så många som senast i regeringen Reinfeldt. Johan Persson för att han räddat L från undergång och nu istället kan skryta med fem ministerposter.

Gladast av alla är Jimmie Åkesson

Gladast av alla är nog ändå Jimmie Åkesson vars parti accepterat att vara stödparti åt regeringen, trots att SD är det klart största partiet av de fyra. Vid en genomläsning av Tidöavtalet finner man att SD fått skriftligt på att de ska få gehör för alla sina gamla käpphästar inom områdena invandring, återvandring och brottsbekämpning.

Tidöavtalets innehåll

Tidöavtalet är ett märkligt avtal såtillvida att viktiga områden som ekonomi och utrikespolitik i stort sett saknas. Däremot skrivs mycket om Klimat och energi där stor samsyn råder. Vad gäller Migration, Integration och Kriminalitet verkar det som om SD har fått fria händer att skriva vad som helst i avtalet. Därefter tog orken slut. Det viktiga området Kultur får tre rader. Skola och sjukvård behandlas pliktskyldigast.

Tidöavtalet är inte ett avtal

När man läser Tidöavtalet en andra gång slås man över att det inte finns särskilt många beslut och allt kommer ändå att omprövas med hänvisning till svenska och EU-lagar eller på grund av vilka skäl som helst. Avtalet verkar ha tillkommit i en hast genom flitig användning av ”copy-paste” då samma formuleringar återanvänds gång på gång. Allt ska beredas ”från ax till limpa”. Allt ska ”utredas”, ”skärpas”, ”stärkas”, ”förbättras”, ”skapas”, ”granskas”, ”införas”, ”föreslås” etc. Det verkar som de tre regeringspartierna har haft som strategi att låta SD skriva vad de vill för att sedan se till att förslagen bromsas, urvattnas, fördröjs eller begravs helt i kommande utredningar.

Sverigevännerna får inte slå sig till ro

Tidöavtalet är endast en viljeyttring. Om förslagen överhuvudtaget genomförs kommer detta att ske i så urvattnade former att de inte längre känns igen. Dessutom ligger eventuella genomföranden åratal in i framtiden. Massinvandringen av muslimer kan exempelvis fortsätta till 2026.

Sverigevännerna ska absolut inte slå sig till ro och tro att Sverige nu är räddat. Man måste hålla i minnet att SD numera är ett globalistiskt parti som i hög grad delar den vänsterliberala agendan med alla andra partier i riksdagen. För att rädda vårt land krävs en betydligt större omvälvning än ett avtal som egentligen bara är ett ”Letter of intent”. Eller ”letter of intet” som det brukar kallas av svenska cyniker som vet skillnaden mellan ett avtal och en icke bindande viljeyttring.

Skribent för Frihetsnytt: Arne Weinz