Europas sanna hjältar

Den 9 april 1241 stoppades mongolernas erövring av Europa utanför Legnica i Polen (tidigare Leignitz, cirka 50 km från dagens gräns till respektive Tyskland och Tjeckien) där de möttes av en armé om cirka 100 000 polacker, tjecker och soldater ur den Tyska orden. Mongolerna anses ha vunnit slaget, men med mycket svåra förluster. Dagen därpå stod slaget vid ungrarnas huvudstad Eztergom, även där med mongolerna som segrare. Efter att ha skövlat bl a Budapest drog sig mongolerna oväntat tillbaka i juni 1241 då de redan stod vid Wiens portar. Vissa historiker hävdar att européerna inte skulle kunnat hejda mongolernas framfart, men européernas resoluta motstånd bör rimligen ha underlättat mongolernas beslut att dra sig tillbaka utan att någonsin återkomma.

Idag utsätts Europa för en ny invasion, nu av muslimer vilket riskerar att göra flera västeuropeiska stater till muslimska diktaturer, inom en framtid som ligger betydligt närmare än de flesta anar. Tidens tecken är många, bl a att London nyligen fick sin förste muslimske borgmästare samt att Sveriges vice statsminister (Romson) tillsammans med andra regeringsmedlemmar avslöjats ha konspirerat med radikala islamister (bl a salafister) som vill förvandla Sverige till en muslimsk diktatur. Om inte detta kallas landsförräderi så har ordet ingen mening. Såvida inte regeringen är så naiv att den är salafisternas ”nyttige idiot” utan att förstå det. Jag vet inte vilken förklaring som är mest oroande, men jag vet att regeringen vilar på endast 37% av väljarna.

EU:s 28 medlemmar är djupt splittrade. Två medlemmar har utmärkt sig som extremister – Tyskland och Sverige – då de strävat efter att upprätthålla en ”motorväg” för stora folkförflyttningar från Mellanöstern och Afrika till norra Europa, trots att över hälften av flyktingarna är ekonomiska flyktingar utan asylskäl.

Merparten av EU:s medlemmar har motsatt sig massinvandring av muslimer, många utan att kunna vara tydliga då de redan finns stora muslimska grupper som politikerna inte törs utmana. Liksom för 775 år sedan finns Europas räddare i Ungern, Tjeckien, Slovakien, Polen och Österrike. Trots hårda påtryckningar från Merkel och Löfven står de fast vid sina beslut att inte ta emot muslimska invandrare, vilket tillfälligt hejdat invasionen. Varje taggtrådsstängsel som rests, varje gränsbom som fällts, varje avvisning som gjorts har i praktiken också varit en insats för demokrati, frihet och jämställdhet till förmån för alla européer, med undantag av det snabbt växande antal ”européer” som drömmer om sharialagar. Nu försöker EU köpa Erdogans gunst för att förmå Turkiet att låta flyktingarna förbli i Turkiska läger. Förutom pengar kräver dock Erdogan visumfrihet för Turkar, vilket skulle föra EU ur askan rakt in i elden. Utfallet av kohandeln är osäkert varför Europa gör klokast i att fortsätta resa stängsel, för att rädda oss själva från det muslimska maktövertagande som med nuvarande utveckling kan komma redan om 30-40 år. När halshuggningarna börjar är det för sent att skriva petitioner, varför det gäller att agera klokt, resolut och med goda säkerhetsmarginaler. Europas öde avgörs inom de närmaste åren och EU har tyvärr diskvalificerat sig självt genom att visa sig vara en del av problemet. Här ligger förklaringen till att Brexit är en högst påtaglig möjlighet.

Mediavänstern beskriver Europas räddare som oseriösa, skadliga och farliga. De kallas ”populister”, ”extremister”, ”nationalister” och rentav ”nazister”. I själva verket är dessa politiker de enda av Europas ledare som törs säga sanningen om islam och därmed stå upp för demokrati, frihet och jämställdhet, medan alla andra duckar för högljudda muslimer och deras inhemska medlöpare.

Europas sanna hjältar heter Victor Orbán, Milos Zeman, Robert Fico och Norbert Hofer. De har tagit striden mot islamiseringen och ska hyllas för detta, även om jag personligen, som demokrat och liberal, inte delar särskilt många av deras övriga åsikter. Men, min fiendes fiende är alltid min vän!

 

Islamiseringens sexuella drivkraft

Man ska aldrig underskatta styrkan i den sexuella drivkraften. IS använder sex som lockmedel när de rekryterar unga män från hela världen. Alla Jihadkrigare utlovas en fru, vilket kan vara nog så lockande för en ung man som inte får utlopp för sin starka sexualitet. På plats finns kristna sexslavar att nyttja och män med aggressiv eller rentav sadistisk läggning får i krig möjligheter som inte bjuds i det civila samhället. Också för att få krigarna att riskera livet i strid eller söka döden som självmordsbombare används sex som lockbete. Koranen utlovar helt flott att alla martyrer får komma till paradiset där 40 oskulder väntar dem. Sex säljer som man säger i reklamvärlden.

När jag var i Gambia för några år sedan observerade jag på flygplatsen en välkomstkommité av stiliga gigolos. De såg glada och förväntansfulla ut där de småfnittrande skojade med varandra medan de stod och väntade på sina hjärtevänner. Kanske tycker de sig ha drömjobbet? Oavsett vilket så försörjer deras många hjärtevänner ofta hela familjeklaner. I turistdestinationer som Gambia, Senegal, Elfenbenskusten, Ghana, Kenya, Tanzania och Mocambique är den kvinnliga sexturismen i stark tillväxt. Det är inte svårt att förstå att kvinnor vill vänslas med dessa ståtliga män, ibland knappt mer än pojkar, med sina atletiska kroppar toppade med vänliga, bländvita leenden. Att döma av vad jag såg på restauranter och stränder präglas relationerna av ömhet, respekt och ”monogami” under hela vistelsen. Med risk för att bli beskylld för könsfördomar vill jag hävda att denna ”omvända” sexhandel faktiskt känns mindre vulgär då den förefaller vara mindre kvantitetsorienterad. Men, självfallet handlar det om exploatering av fattiga människor.

Här i Sverige har vi tagit emot omkring en halv miljon flyktinginvandrare på 3-4 år, varav 85% unga män. Ett smörgåsbord för kvinnor som kanske haft svårigheter att hitta en partner som uppfyller önskelistan. För de unga männen innebär en svensk kvinna däremot försörjning, boende och en biljett till en bättre framtid. Egentligen samma exploatering som inom sexturismen. För svenska ofrivilliga singelmän är det däremot en katastrof som inträffat och som för alltid hänvisar dem till ett liv där ölpimpling på ”sportpubar” ofta får utgöra substitut för drömmar om familj och barn. Sådant föder lätt frustration och hat. Dessa ofrivilliga singelmän skulle förstås applåderat ankomsten av 400 000 unga kvinnor.

I mina mörkaste stunder undrar jag om det faktiskt är sex som är den egentliga drivkraften hos dessa politikerkvinnor – för kvinnor är de – som möjliggör och driver på massinvandringen av unga muslimska män. Detta skulle de knappast erkänna ens för sig själva, men ibland är det undermedvetna känslor som leder till handlingar och beteenden. Vad dessa feministiska kvinnor missat är att många av de nyanlända männen knappt kan bärga sig innan de får chansen att tvinga slöja på deras döttrar, vilket bara är början på en underkastelseprocess där de ska lära sig att lyda. Så gick det med den jämställdheten.

 

EFTER ISLAMISERINGEN KOMMER AFRIKANISERINGEN

Under EM i fotboll 2012 såg jag Sverige – Frankrike på en sportpub i Marseilles vackra hamn med anor från antiken. ”Vive-les-bleus!” (leve de blå!), skanderade fransmännen då och då, åsyftande sitt lags blå tröjor, samtidigt som de flinande pekade på den för dagen kycklinggule svensken. Till slut kunde jag inte längre vakta min tunga utan utropade ”Vive-les-noires!” (leve de svarta!), åsyftande att åtta av Frankrikes elva spelare var svarta. För denna fräckhet belönades jag med spridda skratt och en liten applåd. Strax därefter gjorde Zlatan turneringens snyggaste mål genom att stänka in 1-0 på volley vilket fick mig att hålla tand för tunga för att inte riskera min hälsa.

Mitt lilla fotbollsminne är en föraning om vad framtiden kommer att bjuda på. Enligt FN:s prognoser kommer Afrika att ha 4 miljarder invånare år 2100, vilket jag jämför med de 350 miljoner som stod i min geografibok på mellanstadiet. Det betyder en elvadubbling av befolkningen på 130 år. Ens liv passerar snabbt revy men mycket hinner ändå hända innan filmen är slut. Afrika håller på att bli det nya Asien. Enbart Nigeria kommer att hysa en miljard 2100, vilket kan jämföras med Europa som stagnerat på cirka 720 miljoner. År 2100 verkar avlägset men är inte det. Sannolikheten är stor att åtminstone något av mina barn upplever nästa sekelskifte.

Nigeria kommer inte att kunna föda en miljard människor. Migrationstrycket på Europa ökar hela tiden och kommer att gå från stort till enormt och frågan är hur Europa kan hantera situationen?

Vissa naturfolk hävdar att ingen kan äga mark eftersom jorden tillhör alla människor och djur. Tanken är rörande men rimmar illa med hur vi människor fungerar. I verkligheten har människan alltid stridit för sina revir och för den egna gruppen och så kommer det nog att vara även i framtiden. Eller, kommer vi till den punkt då vi tycker att alla människor tillhör den egna gruppen? Kanske blir detta naturligt då vi fått kontakt med andra civilisationer, vilket kan ske imorgon eller om 10 000 år. Då måste vi européer vänja oss vid att fullt ut dela våra resurser med afrikanerna. Själv kommer jag inte att vara här men mina barn kommer troligen att uppleva Europas afrikanisering, liksom vi just nu åser Europas islamisering. Såvida inte frågan blir obsolet på grund av kärnvapenkrig, dödliga farsoter eller en megakatastrof. För 65 miljoner år sedan satte en meteorit punkt för dinosauriernas 200 miljoner år långa dominans. Det verkar inte sannolikt att människans era blir lika lång. I motsats till dinosaurierna har vi tyvärr förmåga att förgöra oss själva.

 

 

Regeringen löser bostadsbristen med favelor

I Asien, Afrika och Latinamerika finns kåkstäder kring nästan alla större befolkningscentra. Myndigheterna kämpar för att erbjuda sina medborgare anständiga boenden, men strömmen av nytillkomna gör kampen ojämn. I Brasilien kallas dessa spontant och illegalt uppförda boenden för favelor (”favelas”).

I Sverige gäller som vanligt upp- och nedvända världen. Här satsar myndigheterna skattepengarna på att BYGGA favelor. Favelorna kallas för modulbostäder, men alla som sett dessa boenden inser vad det är frågan om. Stora mängder människor ska stuvas undan till så låg kostnad som möjligt. De nya favelorna får det hårt kritiserade miljonprogrammets betongområden att framstå som höjden av välstånd och lyx. Den nya ”superministern”, Ylva Johansson sa dock lugnande i morse att favelorna bara kommer att stå kvar i 10-15 år. Tro mig: Favelorna blir kvar för all framtid!

Just nu pågår markinventering för uppförande av 6-8 favelor inom Stockholm Stad, vilka ska spridas jämnt ”från Bromma till Saltsjön”. I Göteborg har det röd-gröna styret beslutat att favelorna ska uppföras i de mest välmående områdena som Örgryte, Bagaregården, Fiskebäck och Askim. Kanske är detta en slags hämnd mot de välbeställda människor som bor där och som betalat stora pengar för att deras barn ska få växa upp i trygga områden. ”Våra nyanlända ska kunna bo i hela stan, inte bara i vissa delar”, säger Göteborgs fastighetsdirektör Magnus Sifusson.

Ingen ska inbilla mig annat än att också svenskar kommer att bebo dessa kåkstäder, särskilt ungdomar och fattigpensionärer. Ingen ska inbilla mig annat än att dessa politiskt beslutade slumområden blir nya nav för kriminalitet, våld, droghandel, prostitution och islamistisk extremism, med skillnaden att aktiviteterna inte längre begränsas till förorter som de flesta kan undvika.

Marschen mot vårt samhälles undergång har nu övergått till löpning. Politikerna förstör Sverige inför våra ögon, på några få år och jag fruktar att vårt land inom snar framtid kommer att befinna sig i något som liknar inbördeskrig. Sverige är i en nödsituation och behöver en blocköverskridande regering som kan fatta kraftfulla och nödvändiga beslut. Kanske kan socialdemokraterna samla ”massorna” genom att byta skepnad från populistiska samhällsförstörare till ansvariga samhällsbyggare? Den rollen har de ju haft en gång i tiden och jag kan bjuda på tipset att partiet skulle få många återvändare och även nya väljare.

 

En dystopisk berättelse om Sverige 2021

Den globala finanssmältan följdes av en djup depression som liknade 30-talets. I februari 2021 var den officiella arbetslösheten 26%. Rysslands skoningslösa bombningar fortsatte att driva stora människomassor på flykt mot Europa. Fram till 2020 hade Sverige mottagit 150 000 flyktingar per år, så gott som uteslutande muslimer, varav 85% var män under 35 år. Flyktingarna fick klara sig bäst de kunde. Gatorna var fulla av tiggare och köerna till soppköken tycktes bara växa.

Stadskärnorna dominerades sedan länge av skyddskårister i gula västar som tagit till sin uppgift att stoppa och kräva misstänkta ”utlänningar” på ID-handlingar. De som inte kunde uppvisa ID och uppehållstillstånd förpassades till något av lägren. ID-kontrollerna hade utvecklats till trakasserier och resulterade ofta i misshandel och förödmjukande behandling av de haffade ackompanjerat av applåder och hurrarop.
Kårerna styrdes av pensionerade poliser och militärer som hade såväl organisatorisk kompetens som goda kontakter med den officiella ordningsmakten. Det ryktades att det fanns en paraplyorganisation som organiserade alla kårerna, där en viss Åkesson var ordförande. Åkesson förnekade saken men upprepade ständigt sina krav på att alla opatriotiska polischefer, officerare, domare och samtliga anställda inom SVT skulle bytas ut till förmån för svenska patrioter, liksom givetvis riksdagen och alla kommunstyrelser. Numera med tillägget att de som bar ansvaret för Sveriges förstörelse var att betrakta som landsförrädare och skulle komma att straffas som sådana. De senaste mätningarna visade att 37% av svenskarna nu sympatiserade med Sverigedemokraterna. Många svenskar anslöt sig för säkerhets skull, av fruktan för vad som skulle komma efter ett maktövertagande.

Åratal av tröstlös väntan gjorde att flyktingarna reagerade snabbt när signalen kom, där de satt i lägerliknande boenden över hela Sverige. 450 000 människor gav sig iväg mot ett liv i frihet. Strömmarna av människor rann mot de förorter och småstäder där deras artfränder fanns, vilket i ett slag tippade den lokala balansen till muslimsk dominans.
Sverige hade nu en befolkning kring 10,2 miljoner, varav cirka 1.7 miljoner muslimer. Anledningen till den blygsamma befolkningsökningen var att svenskarna lämnade landet i ungefär samma takt som nya migranter anlände. Som alltid flydde den ekonomiska eliten först. De rika sökte sig framförallt till USA, Australien och några av de asiatiska metropolerna. Men för den stora massan av svenskar fanns framtiden i östeuropa, som ännu undgått islamisering och där man inte behövde vara multimiljonär för att slå sig ned.

Storstädernas invandrarförorter förvandlades inom loppet av några få dagar till befästa fort som styrdes av militanta muslimer under sharialagar. Vid vägspärrarna vajade IS’s svarta flaggor. De icke muslimska invandrarna hämtades i sina bostäder och tvingades bort. Polisen stod maktlös.
Samma sak utspelade sig i ett 50-tal mindre orter som Ljusnarsberg, Norberg, Laxå, Lessebo, Högsby, Hultsfred, Filipstad, Hylte, Borgholm, Valdemarsvik, Östra Göinge, Flen, Ånge, Kramfors och Jokkmokk för att nämna några. Svenskarna fick möjlighet att ge sig iväg utan större trakasserier, med undantag av flickor mellan 10 – 17 år som hölls kvar för att giftas bort med Jihadkrigare. De som vägrade lämna sina hem halshöggs framför videokamerorna. Kyrkorna vandaliserades för att sen brännas eller sprängas. Många av svenskarna bodde nu i de flyktingförläggningar där deras ockupanter bott strax tidigare.

Runt de muslimska enklaverna hade svensk militär grupperat sina pansarfordon för att demonstrera överlägsen militär kapacitet. Över enklaverna svepte JAS-planen på låg höjd i dånande maktdemonstrationer. Det rådde ett inofficiellt vapenstillestånd som då och då bröts av skottsalvor och enstaka detonationer.

Uppskattningsvis 120 000 muslimska krigare stod beredda till strid med automatkarbiner, kulsprutor, granatkastare och pansarbrytande vapen som lagrats i hemliga depåer, bland annat i underjordiska rum under sveriges 80 moskéer, finansierat av Saudiarabien. Att gå in med militär i enklaverna skulle innebära ett 100-tal ”Stalingrad” i miniatyr där territoriet måste erövras hus för hus, källare för källare. Svenska soldater var tränade för att bekämpa fienden i luften, till sjöss och i terrängen med användande av högteknologiska vapen.
Ingen hade tänkt på att träna närstrid i stadsmiljö och nu stod man inför en formidabel fiende som var beredd att strida till siste man. Hur motiverar man en svensk hen att offra livet för att storma och försöka inta ett soprum i Hallunda? Att blåsa ut ett skyddsrum i Biskopsgården där 80 personer sitter och trycker? Att pulverisera fiendens territorier med artilleri och bomber var en alltför Putin-lik lösning för att vara ett alternativ. Nu hade israeliska instruktörer anlitats. Förhandlingar pågick i största hemlighet, som även de leddes av de israeliska experterna. Ockupanterna hotade att med att börja avrätta en fånge per timme när tidsfristen gick ut.

Redan från början försågs enklaverna med rikligt med mat och förnödenheter för att skona fångarna. Ändå krävde FN:s generalsekreterare Ahmed Abd al-Malik att FN skulle ges tillåtelse att inspektera enklaverna samt att de omedelbart skulle öppnas för humanitärt bistånd. Generalsekreteraren hade i en intervju gett Sverige rådet att bevilja de muslimska enklaverna självstyre för att ”undvika onödig blodspillan och för att gemensamt bygga en framtid baserad på respekt och tillit”.

Den frispråkige arméchefen Anders Brännström berättade i sin POD att ett militärt maktövertagande var nödvändigt för att ”återinföra lag och ordning i hela Sverige utan undantag och för att säkerställa den svenska nationens överlevnad genom hermetiskt tillslutna gränser.” På sin trygga norrbottniska framförde han lågmält och samlat att svensk militär var en god kraft, som med kungens uttryckliga välsignelse stod beredd att göra sin plikt för Sverige. Det ryktades att Brännström hade armén och flygvapnet bakom sig och att kuppen skulle iscensättas redan till helgen.

Nej, jag tror inte på ett händelseförlopp enligt ovan. Historien kommer hitta andra och okända vägar. Men, jag tror att Sverige, liksom Frankrike redan gör, kommer att se undantagstillstånd då vi hamnar i en situation som liknar inbördeskrig. En alternativ utveckling kan bli ett Sverige som liknar Tyskland på 1930-talet, med skillnaden att det blir muslimer som kommer att skyllas för krisen denna gång. Det verkar närmast ödesbestämt att samhället som vi känner det går mot sin undergång och att Sverige kommer att dräneras på sin ekonomiska elit med allt vad det innebär. Eller, kommer våra folkvalda politiker att besinna sig innan det är för sent? Jag tror tyvärr inte det.

Tankeexperiment: Europas Förenta Stater

För inte särskilt länge sedan lobbade Fredrik Reinfeldt för att Turkiet skulle bli medlem i EU. Carl Bildt var besatt av att få in Ukraina i unionen, vilket delvis utlöste ockupationen av Krim och krig i Ukraina. Birgitta Ohlsson såg möjligheter för EU-expansion till länder som Georgien, Armenien, Azerbajdzjan och till och med öster om Kaspiska havet. På vilka grunder beviljades Bulgarien och Rumänien medlemskap? Idag har den febriga expansionsberusningen lagt sig. EU lider av elefantiasis och vi bevittnar nu vad som kan vara unionens sammanbrott.

Var EU i själva verket dömt att falla redan från början? Jag tror det. Organisationen är ett hafsverk, ett elitprojekt utan förankring hos medborgarna, byggt av flåsiga politiker som ville skriva in sig själva i historieböckerna. Starka och motstridiga krafter sliter nu unionen i stycken alltmedan käbblet fortsätter på 24 språk.

Schengen är historia. Visegradgruppen (Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern) motsätter sig muslimsk invandring, liksom Litauen. Grekland hanterar sin ekonomi som ett bortskämt barn med rika föräldrar och har förvandlats till blott en bro till Nordeuropa. Italien, Portugal och Spanien har usla statsfinanser och hotas av bankrutt. I Frankrike råder undantagstillstånd! Polen och Ungern har inlett vad som hotar bli demontering av demokratin. Sannolikheten för Brexit växer och Storbritannien kommer hur som helst aldrig att bli medlem att bli ”på riktigt”.

Flyktingkrisen katalyserar EU:s sönderfall. Syriens problem är Europas problem, men EU står maktlöst. Utan militära resurser – ingen riktig makt, sedan kan man yra om EU:s ”soft power” hur mycket som helst.

Jag har sett ett antal företagsfusioner inifrån och utifrån. Att fusionera jämbördiga parter, där båda (eller alla) tillåts fortsätta som de vill misslyckas alltid. Så hur ska man kunna ”fusionera” 28 länder, där alla fortsätter att använda sitt eget språk och alla kräver mängder med specialregler? Inga tydliga rågångar finns mellan vad som är medlemmarnas egna beslut och vad som kan och ska beslutas på överstatlig nivå. Det finns en gemensam valuta men ingen gemensam finanspolitik. Lägg därtill ett ”huvudkontor” som månatligen flyttar verksamheten mellan Bryssel och Strasbourg, en i historien oöverträffad idioti.

På andra sidan Atlanten finns ett exempel på en mycket framgångsrik federation som bestått i 240 år, bildad av 13 ursprungliga stater och som nu inkluderar 50 medlemmar som talar samma språk och har en gemensam valuta, finanspolitik, utrikespolitik, samt vissa gemensamma federala funktioner och lagar. USA leder utvecklingen på i stort sett alla områden och dominerar världen sedan 1945. USA är ”best practice” som det kallas inom näringslivet.

Europa kan tillämpa ”best practice” genom att följa exemplet USA. Tyskland har en författning som baserar sig på USA:s. Tyskland består av 16 delstater med hög grad av självstyre och är framgångsrikt i närmast alla avseenden.

Fler stater skulle kunna ansluta sig till United States of Europe (USE) som ersätter namnet Tyskland, förutsatt att de nya delstaterna till 100 procent accepterar systemet och spelreglerna. De nordiska och baltiska staterna skulle liksom Österrike passa in, liksom troligen Nederländerna, Belgien, Luxemburg och möjligen Visegradgruppen samt Schweiz, om de skulle vilja.

Tyskland skulle stå för 37 procent av folkmängden i ett fullskaligt USE, medan Sverige och de flesta övriga länder landar omkring fem procent med undantag av Polen som står för 17 procent (det bör noteras att Sverige har något större BNP än Polen). Tysklands storlek skulle ge USE ett tydligt och behövligt ledarskap, men inte så stort att det blir enväldigt. Tyskland och Polen skulle tillsammans kunna ”köra” unionen som ett tandempar, med en mycket starkare ställning än EU:s omaka tandempar Tyskland och Frankrike, som tappat makt allteftersom EU har expanderat.

Sverige skulle vara den till folkmängden sjunde största av 32 delstater i USE efter Polen, Nordrhein-Westfalen, Nederländerna, Bayern, Belgien och Baden-Württemberg, vilket skulle ge oss betydande inflytande, kanske som tongivande för ett block bestående av några nordiska och baltiska länder. Inget skulle hindra (nåja) att Stefan Löfven valdes till förbundskansler i detta USE byggt på tysk grund. Inget säger att de tyska delstaterna ska agera enhetligt. I en röstning skulle kanske Sachsen, Thüringen och Hessen välja att stödja ett nordiskt/baltiskt initiativ, medan Saarland och Schleswig-Holstein ansluter sig till förslaget från BeNeLux.

De allra viktigaste funktionerna förblir där de är: Parlamentet och utrikesdepartementet i huvudstaden Berlin, centralbanken i Frankfurt och försvarshögkvarteret i Bonn. Institutionerna i övrigt kan lokaliseras över hela federationen. USE skulle inkludera cirka 220 miljoner invånare och vara en ekonomi i storlek med halva USA och därmed världens tredje största ekonomi. USE skulle vara att räkna med i världen och en tillräckligt stark motvikt mot Ryssland.

USE:s officiella språk skulle vara tyska, möjligen också engelska, med Europamark som valuta och med gemensam finans- och penningpolitik. Inre gränser skulle helt avskaffas, vilket förutsätter fungerande yttre gränskontroller och en långsiktigt hållbar och synkroniserad migrationspolitik. En nödvändighet är uppbyggnad av starka militära resurser.

Det är dags att en gång för alla förpassa andra världskriget till historien och låta Tyskland spela sin naturliga roll som ledare för åtminstone norra halvan av Europa, Ryssland undantaget. Endast Tyskland kan ge Europa ett fungerande och nödvändigt ledarskap.

Vad säger du, Angela, tar du emot en svensk medlemsansökan?


					

Rättstaten överlever inte 533 Baltutlämningar

Den så kallade Baltutlämningen den 25 januari 1946 är en av de största skamfläckarna i Sveriges moderna historia. På begäran av Sovjetunionen tvingades 150 skräckslagna och desperata balter ombord på det sovjetiska fartyget Beloostrov som angjort Trelleborg. Utvisningen föregicks av internering, hungerstrejker, självstympningar och minst sju självmord.

Nu gör regeringen, i alla fall socialdemokraterna, populistiska utspel om att utvisa 80 000 invandrare som inte har asylskäl. Lyssnar man på inrikesminister Anders Ygeman så verkar det ganska enkelt. Man ska använda sig av charterplan i skytteltrafik, en ren logistikfråga med andra ord. Jag måste tyvärr upplysa Ygeman om att det inte handlar om 80 000 potatissäckar. Det handlar om att genomföra 533 stycken baltutlämningar där många kommer att göra allt för att sätta sig till motvärn. Dessutom krävs att mottagarlandet samarbetar och tvingar passagerarna att kliva av planet när det landat. Det hade varit enklare och bättre med en ansvarsfull och långsiktigt hållbar migrationspolitik, men regeringen verkar inte ha förstått att den faktiskt bär ansvaret för vårt land.

Till att börja med ska alla dessa människor spåras upp, identifieras och gripas, vilket kräver enorma polisiära resurser som inte finns i nuläget. Interneringsläger måste upprättas, vilket kräver politiska beslut som förmodligen inte kommer att tas.

Att hålla sig undan till ett utvisningsbeslut preskriberats ger ingen straffpåföljd. Som tidigare nämndeman i Migrationsdomstolen har jag mött åtskilliga migranter som flinande mottagit förnyat utvisningsbeslut, väl medvetna om att detta aldrig kommer att verkställas. Migrationsdomstolen, som utför ett beundransvärt arbete, kommer inte att klara de oöverstigliga volymerna de närmaste åren såvida man inte övergår till löpande band-beslut utan egentlig rättslig prövning.

Jag vill också påminna Ygeman om IKEA-morden, där två oskyldiga svenskar knivmördades som en följd av att förövaren mottagit beslut om utvisning. Förra veckan läste jag i tidningen om en migrant som lovade att döda minst tio människor om han skulle drabbas av utvisning. Sverige riskerar att förvandlas till ett inferno av våldsdåd, hungerstrejker och självmord.

Hur hittar man därefter besättningar som vill tjänstgöra på planen? Om en enda person löper amok hotas flygsäkerheten. En förutsättning för att planen inte ska tvingas nödlanda eller återvända är att samtliga utvisade är bojade till händer och fötter samt fastspända i sina säten. Ljudnivån lär bli svåruthärdlig, men besättningen kan kanske bära hörselkåpor och nödvändiga regnkläder. Det finns inte lagutrymme för att droga ner hela grupper. I teorin kan nya lagar stiftas men i praktiken lär ingen sådan lag få riksdagsmajoritet i nuvarande politiska läge.

För att skapa den apparat som krävs för att utvisa 80 000 (antalet ökar dag för dag) motvilliga människor måste Sverige åsidosätta grundläggande rättsliga och humanistiska principer. Sverige kommer i sådana fall att förvandlas till en brutal polisstat utan rättssäkerhet. Jakten på migranter skulle påminna om nazitysklands jakt på judar. Vår demokrati och vårt rättssamhälle överlever inte 533 baltutlämningar.

Den enda realistiska lösningen är att med ekonomiska medel uppmuntra till frivilligt återvändande. Kanske ett ”återvändarbidrag” på en halv miljon per person – vilket är mycket billigare än kostnaden för att de stannar – kan stimulera? Med tanke på att den enorma kostnaden för ofrivilliga utvisningar också sparas in så skulle detta vara mer lönsamt för svenska skattebetalare.

De som väljer att stanna ska utan prut beviljas svenskt medborgarskap, förutsatt att de inte är brottsbelastade. Istället för att ta emot fler flyktingar bör vi satsa resurserna på att integrera dem som redan finns i landet. Detta kräver att Sverige stoppar all invandring, undantaget viss behövlig arbetskraftsinvandring, under åtminstone det närmaste decenniet. Inget tyder dock på att ett sådant beslut kommer att fattas. Istället räknar Migrationsverket med att ta emot kring 100 000 flyktingar under 2016.

På svenskt vis fortsätter vi marschen mot vårt samhälles undergång tystlåtet och sammanbitet, ännu en tid fängslade i vänsteretablissemangets klor. De som vågar protestera avfärdas lättvindigt som högerextremister. Uppvaknandet kommer att bli brutalt i ordets sanna bemärkelse.