Moderaterna och i kanske alltför hög grad hela alliansen, har som de flesta noterat styrts av ett triumvirat av tre högprofilerade och starka herrar; Reinfeldt, Borg och Bildt. Personligen är jag mycket tacksam över vad åtminstone de två förstnämnda uträttat för Sverige, även om moderaterna fått litet för stort utrymme inom alliansen på bekostnad av de övriga partierna.

Reinfeldts tillkännagivande om sin avgång på valkvällen var tydligen oväntad för många, men jag tyckte att det låg i luften eftersom det rimligen måste vara svårt att motivera sig efter åtta år som statsminister. Det syntes under hela valrörelsen i Reinfeldts ögon att gnistan slocknat. Likaså avseende Borg. De har uttömt sitt bästa och med strålande resultat.

Det märkliga är att alla i tremannaväldet nu strävar efter roller på den internationella arenan, inom EU, FN, Världsbanken etc och såvitt jag kan bedöma är alla tre väl meriterade och attraktiva för sådana uppdrag. Man måste ödmjukt konstatera att moderaterna i detta triumvirat hade en laguppställning som sannolikt var den starkaste i deras partihistoria. Desto större blir tomrummet som de nu lämnar efter sig och frågan är hur alliansen nu ska styras och formeras.

Med mer plats på arenan lär vi få se nya aktörer ta för sig. De tre övriga allianspartierna vädrar morgonluft och bör kunna flytta fram sina positioner. Särskilt Folkpartiet bör ha potential att bli betydligt större, kanske dubbelt så stort som det senaste valresultatet, på moderaternas bekostnad. Än så länge visar dock alliansen upp en enad front.

Det står nu klart att det är Sverigedemokraterna som ensamt avgör om det ska bli nyval eller inte. Oavsett de andra partiernas försök att frysa ut SD är det nu SD som håller i taktpinnen. Det var nog ingen som önskade sig detta men väljarna gjorde sina val.

Med tanke på sittande regerings katastrofala inledning, där Romson (borde hon inte döpa om sig till Bromson?) tydligen tagit rodret, ter sig ett nyval synnerligen lockande. Vad hände med den erkänt ”starke förhandlaren” Löfvén? Är det verkligen värt att vika ner sig på samtliga punkter, för att kunna titulera sig statsminister?

Det känns inte som alliansen är redo för ett nyval. Först måste de formera styrkorna och det lär knappast kunna göras, om ens då, innan moderaterna arbetat in nya krafter i ledningen.

Jag tror att alliansens dagar är räknade. Tiden kräver nya konstellationer och slut på den misslyckade strutstaktiken avseende SD. I våra grannländer agerar de främlingsfientliga partierna som vilka partier som helst och så kommer det även att bli i Sverige.