Inom politiken betyder triangulering att man närmar sig motståndarens åsikt och intar en ståndpunkt mellan motståndarens ståndpunkt och den tidigare egna ståndpunkten. På så sätt vrider man vapnet ur motståndarens hand genom att göra vederbörandes ståndpunkt till sin egen. Dilemmat är att man måste fråga sig om man verkligen vill stå för detta. Politik handlar ju inte enbart om att attrahera väljare, politiken ska ha en långsiktig bärighet i form av ideologi och position i det politiska landskapet. Å andra sidan är all politik som inte kan utövas i form av politisk makt meningslös. Utan väljare, ingen politisk makt. Som allt annat här på jorden är politik en kompromiss.

SD har skördat sina framgångar genom att partiet varit ensamt om att vilja minska asylinvandringen och om inte de andra partierna vaknar fruktar jag att SD kan nå 15-20% i extravalet den 22 mars. Sanningen är ju att en majoritet av svenska folket känner oro för att de etablerade partierna håller på att spela bort sveriges välstånd genom en alltför generös flyktingpolitik, vilket partierna till råga på allt försöker mörka för väljarna. Snacka om att lämna öppet mål för Åkesson, Karlsson & Co. Om inget händer kan SD mycket väl vara ett 30%-parti i nästa ordinarie val. Men, tro mig, något kommer att hända innan det går så långt!